Foto: Privat/Canva

Bostadspolitik Det föds för få barn i Sverige just nu. En bostadspolitik som sätter de ungas och barnfamiljernas behov i centrum kan bidra till att den utvecklingen ändras. Det menar Egil Sturk, SSU Kiruna. 

Det är kris i befolkningsfrågan…igen. Färska siffror från SCB visar att det under årets första nio månader inte har fötts så få barn sedan 2005, och i 30 kommuner har det aldrig fötts så få barn under hela 2000-talet. Sedan 2010 har den summerade fruktsamheten sjunkit från 2 barn per kvinna till under 1,7 barn idag. Det innebär att Sverige nu ligger under den ersättningsnivå som krävs för att behålla en stabil befolkningsutveckling. 

I en artikel för näringslivets tankesmedja Timbro skyller Alice Teodorescu Måwe befolkningsutvecklingen på en individualistisk feminism som premierar självförverkligande och karriär på bekostnad av moderskapet, som enligt henne ses som en börda snarare än något meningsgivande. Problemet är enligt Måwe en alltför långtgående individualism som ska lösas genom att ändra individers inställning till mödraskapet.

Att unga måste bo hos sina föräldrar, flytta runt mellan korttidskontrakt, hyra in sig som inneboende och betala en stor del av sin disponibla inkomst i hyra, underlättar knappast för dem att bilda familj.

Sverige upplevde en liknande utveckling och debatt under 30-talet: en utveckling som på den tiden fick paret Myrdal att publicera sin bok Kris i befolkningsfrågan (1934). Liksom Måwe utpekade de individualismen som en orsak till de sjunkande födelsetalen, men deras argument var inbäddade i en genomgripande kritik av kapitalismen. Precis som marknader inte var självreglerande fanns det ingen ”naturlig balans” för befolkningen enligt paret Myrdal. 

Befolkningsutvecklingen var ett tydligt exempel på att individers materiella egenintresse (i det här fallet att inte skaffa barn) ofta inte var förenligt med allmänintresset. Det offentliga måste därför ingripa med reformer för att korrigera marknadens misslyckanden, och underlätta familjebildningen. 

Men i motsats till Måwe begränsade paret Myrdal inte sina rekommendationer till ”kvinnor måste bli mindre egoistiska”. Istället förespråkade de sociala program som syftade till att sänka kostnaderna för att skaffa och uppfostra barn, och göra det möjligt för föräldrarna att behålla sin levnadsstandard trots ”olönsamma” val. Deras program inkluderade därför allt från bostadsbidrag, skattefinansierad sjukvård och förskola, till skolpeng, barnbidrag och graviditetspenning. Sammantaget skulle detta göra det möjligt för par att bilda familj, och för kvinnor att kunna utbilda sig och arbeta utanför hemmet. 

För Gunnar Myrdal var bostadsfrågan avgörande och under hans inflytande tillsattes bostadskommissionen 1935–1938 samt befolkningskommissionen 1935–1938. Efterkrigstidens sociala bostadspolitik fokuserade särskilt på goda bostäder för barnfamiljer, unga och de ekonomiskt utsatta. Mellan 1945 och 1975 ökade allmännyttan från 4 procent av bostadsbeståndet till 20 procent. 

Mycket av paret Myrdals program finns på plats idag, och det har säkerligen bidragit till att Sverige under lång tid har haft en högre fertilitetsnivå än det europeiska medelsnittet på 1,4. Men något som har saknats i diskussionen är just bostadsfrågan. Att unga måste bo hos sina föräldrar, flytta runt mellan korttidskontrakt, hyra in sig som inneboende och betala en stor del av sin disponibla inkomst i hyra, underlättar knappast för dem att bilda familj. Att hyrorna och bolåneräntorna nu ökar medan byggtakten stannar av gör det knappast lättare, och inte heller att regeringen avskaffar alla bostadssubventioner från och med årsskiftet. 

Socialdemokraterna borde som paret Myrdal utnyttja tillfället och driva en bostadspolitik som sätter de ungas och barnfamiljernas behov i centrum. Att ha ett gott boende för att kunna bilda familj och skaffa barn ska inte vara ett privilegium förunnat förmögna män som Elon Musk med sina tio barn. 

Egil Sturk, medlem i SSU Kiruna och ersättare för Socialdemokraterna i Kultur- och Utbildningsnämnden samt Kulturutskottet i Kiruna Kommun.