I dag vaknar Bosnien upp med nyvalda parlament och presidenter. Valet har beskrivits som ett ödesval – en sista chans att rädda Bosnien från att sjunka allt djupare in i etniskt segregerad lågkonjunktur. Sent i går kväll fanns fortfarande inga färdiga resultat, men ska man tro förhandsspekulationer riskerar valutgången att bli allt annat än chansrik.
Daytonavtalet från 1995 gjorde slut på slakten av civila muslimer, men det institutionaliserade också etnisk segregering – avtalets främsta strategi var att hålla kroater, serber och bosniaker så långt ifrån varandra som möjligt. Det Bosnien som innan kriget var en av det forna Jugoslaviens mest kosmopolitiska delstater blev ett av världens etniskt mest segregerade länder.
Serberna bor i Republika Srpska. Bosniakerna, och några kroater, bor i federationen Bosnien och Hercegovina. I distriktet Brčko bor serber, kroater och bosniaker. Varje område har en egen konstitution – och egna lagar och bestämmelser vad gäller utbildning, hälsa och så vidare. Över dem finns det nationella parlamentet, som styrs av ett roterande presidentskap där de tre största etniska grupperna turas om att föra landets talan.
Den högsta makten befinner sig dock utanför parlamentet. 15 år efter Dayton styr fortfarande EU:s högsta representant: Eftersom det politiska systemet inte anses tillräckligt homogent för att bosnierna själva ska få makten.
På grund av samma politiska och konstitutionella instabilitet har Bosnien inte heller lyckats ta sig upp på EU:s lista över framtida medlemsländer. Där kroater och serber numera reser fritt inom EU krävs bosnier på visum och grundliga förhör om huruvida de tänker stanna illegalt vid de europeiska gränserna.
Landet lider svårt av arbetslöshet, de officiella arbetslöshetssiffrorna ligger på 40 procent, och invånarna har inte direkt blivit gynnade av den globala finanskrisen. Valrörelsen har dock inte handlat om den djupa sociala och ekonomiska kris som Bosnien befinner sig i. I stället har kandidaterna, som vid alla tidigare val, fokuserat på att piska upp etnonationalistiska stämningar (även om det har funnits undantag).
Serbiska favoriter gick till val på att utlova självständighet för Republika Srpska. Den kroat-bosniakiska federationen svarade med krav på mindre självstyre för samma serber, som präglas i sig av etniska konflikter och splittring.
Vid horisonten tornar dessutom ett hot om en förändring i den nuvarande serbiska EU-anpassliga kursen. Presidentkandidaten för Republika Srpska, nuvarande premiärministern och superfavoriten Milorad Dodik, kräver självständighet och förnekar folkmordet i Srebrenica och stöds öppet av den serbiska regeringen.
Vad händer om han gör allvar av retoriken?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
