Det kontantlösa samhället ökar utanförskapet

debatt Mindre än vart tionde köp sker idag med kontanter. Många ser utvecklingen som positiv, det är enkelt och går snabbt. Men priset för det kontantlösa samhället betalas av alla de som inte har möjlighet att använda digitala betalmedel, skriver Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson.

Idag är det allt fler butiker, restauranger och andra serviceställen som slutar ta emot kontanter. Hittills har en del inte uppfattat detta som något större problem, det går alltid att gå någon annanstans om en butik inte vill ta emot kontanter. Men nu börjar vi närma oss en gräns där politiken måste agera.

Vi ser idag hur hela köpcentra slutar ta emot kontanter. På andra håll kan det stå att de har en ”kontantfri zon”. Nöjesfält, biografer och olika slags gemensamma färdmedel – de har numera stängt möjligheten att betala med kontanter. Följden blir ett nytt slags utanförskap i samhället. Ett utanförskap som beror på om du har möjlighet att använda digitala betalningsverktyg eller inte.

Ett kontantlöst samhälle drabbar människor som ofta redan har en utsatt situation.

• Äldre som aldrig har lärt sig eller av andra skäl inte har möjlighet att använda digitala betalmedel.
• Boende på landsbygden, där uppkopplingen till nätet inte är säker
• Det kan vara såväl fysiska som kognitiva hinder som hindrar kort och kodanvändning.
• Förföljda eller hotade personer. Våldsutsatta kvinnor eller flyktingar som inte vill att deras köp ska synas eller registreras.
• Socialt utsatta, som till följd av missbruk eller hemlöshet inte har kunnat få digitala betalmedel.
• Tidigare dömda eller personer som tidigare haft svåra ekonomiska problem, där kortutgivaren nekar dem som kund.

Det är dessa grupper som betalar priset när handeln och andra verksamheter stänger ute dem som inte har digitala betalmedel.

I Sverige finns ingen reglering alls av rätten att använda kontanter. En butik kan sätta upp en lapp med budskapet ”Vi tar inte emot kontanter”, så anses kunden ha godkänt detta när denne handlar där. I våra grannländer Danmark och Norge är det reglerat i lag att kontanter ska accepteras, med vissa specifika undantag. I Finland har deras myndigheter utfärdat riktlinjer om att kontanter alltid ska tas emot om det inte finns speciella skäl mot det. I Sverige saknas det helt sådan reglering.

I slutet på förra året tillsatte regeringen en utredning under ledning av Anna Kinberg Batra, tidigare partiledare för Moderaterna. Utredningen kommer bland annat att ta upp kontanterna och deras funktion som statligt betalmedel.

Från Kontantupprorets sida vill vi framför allt se två saker:

• En lag som tvingar handeln att acceptera kontanter, en reglering liknande det som finns i våra grannländer.
• Ett statligt stöd till infrastrukturen för kontanterna. Idag är kontanthanteringen en kostnad som butikerna själva måste stå för, vilket ökar deras motiv för att sluta med kontanter.

Kontantfrågan har länge uppfattats som en icke-fråga av politiken. När kontanterna nu är nere på en kritiskt låg nivå måste vi inse att detta faktiskt är en fråga om demokrati. Utanförskapet ökar mitt framför ögonen på oss. Är det verkligen vad vi vill?

Björn Eriksson
ordförande för Kontantupproret