Vi lever i en tid av global upprustning. Sverige kommer inte vara ett undantag. Men trots att värnplikten har återinförts har försvaret svårt att rekrytera.

Kanske är dagens ungdom inte särskilt kompatibel med lumpen. Man ber föräldrarna swisha för att kunna deliverooa mat till militärbasen och stänger inte av roamingen under övningar i tält. Det är lätt att häckla, men militären har en läxa att göra när man inte kan förlita sig på dum nationalism eller en dum maskulinitet för att fixa rekryter.

Ser man till historien eller till dagens diktaturer behöver man inte vara pacifist för att uppskatta att unga män ställer lite följdfrågor när gubbar ber om kanonmat till sina imperialistiska ambitioner. Filmatiseringen av På västfronten intet nytt finns på Netflix, och fronten i Ukraina finns skildrad både i långa reportage och i chatgrupper online där man kan råka se ett skändat lik utan att man aktivt letade efter det.

Dagens försvarsmakt ska också ha en radikalt annorlunda inställning till kön än tidigare

Det är fullt förståeligt att man är rädd, arg, och inte vill ha något att göra med militärmakt. Unga män är den grupp som är mest kritiska till svenskt NATO-medlemskap. Samtidigt behöver vi ett fungerande försvar för att skydda vår frihet.

Rekryteringen till försvaret har i många år fokuserat på andra frågor än om vad som händer om kriget kommer. Den globala agendan har varit War on Terror och försvarets marknadsföring har handlat om att sprida svenska värderingar och mänskliga rättigheter till jordens fördömda.  Värnplikten har delvis sålts in som någon typ av personlig utveckling, som skulle se bra ut på ett CV, möjliggöra möten med nya människor, stärka demokratin, integrationen och folkhälsan. Ett kollo där man lär sig bädda en säng.

Samtidigt har militärer dåliga löner och mycket av den status och de förmåner som tidigare har omgärdat yrket har effektiviserats bort utan att något modernare tillkommit. En metastudie från SNS konstaterar att värnplikten kan öka risken för kriminalitet, göra en mer avtrubbad inför våld och försvåra för socioekonomiskt utsatta unga män att få jobb. Att ha varit reservofficer kan krydda en faktaruta om man till exempel blir riksbankschef, men att militärtjänstgöring fungerar som klassutjämning eller inhemsk demokratimotor är en myt.

Dagens försvarsmakt ska också ha en radikalt annorlunda inställning till kön än tidigare. Förr har rekryteringen haft mycket att tacka destruktiva mansnormer för. Lumpen skulle göra män av pojkar. Att sanningar av det slaget inte flyger lika bra i dag kanske även det försvårar rekryteringen. Gott så, kan man tycka, om man är emot en manlighet intimt förknippad med hierarki, vapen och våld.

Storbritannien och USA är kulturellt ganska lika Sverige men har en helt annan militär, även i nutidshistorien. Där är tidigare militärer överrepresenterade bland hemlösa och som våldsförövare, inte minst i hemmet och i intima relationer. Skadade soldater får otillräcklig hjälp. Det är svårt att få någon typ av psykiatrisk vård om man skulle behöva det efter militär tjänstgöring, och vård för PTSD är kraftigt eftersatt. Det finns en norm om att äran ska räcka. Det är en utveckling som absolut inte ska importeras till Sverige när vi rustar upp.

Att det är svårt att rekrytera till försvaret är en viktig och tydlig signal. Militärer måste få bättre arbetsvillkor. Försvaret är ett nödvändigt ont och de som arbetar där förtjänar mer.