Ledare Tidöpartiernas första budget gynnar män mer än kvinnor, inte minst för att det satsas för lite på välfärden.

Sedan 1988 har finansdepartementet varje år tagit fram en särskild bilaga till statsbudgeten. Bilagan redovisar hur budgeten och regeringens politik påverkar den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Tanken är att redovisa hur politiken steg för steg, år för år och budgetpost för budgetpost, tar oss mot ett mer jämställt samhälle.

I år redovisar budgetbilagan en backlash för jämställdheten, svart på vitt.

Tidöpartiernas första budget ökar mäns inkomster mer än kvinnors.

 Det finns mycket som talar för att statsbidragen till kommunerna borde indexeras

Eftersom män generellt har högre inkomster än kvinnor gynnas de mer av att a-kassan ligger kvar på den högre nivå som infördes under pandemin, och av jobbskatteavdraget för äldre. Framförallt gynnas män mer av att det gamla, fossilosande reseavdraget höjs. Reseavdraget gynnar män i bensinbil framför kvinnor som reser kollektivt.

(Bilagan innehåller också en beräkning av hur mäns och kvinnors disponibla inkomster påverkas av den tillfälliga sänkningen av energiskatten på bensin och diesel. ”I beräkningarna antas skattesänkningen övervältras på priserna fullt ut”, står det. Det är ett helt orealistiskt antagande. Konjunkturinstitutet har nämligen utvärderat sommarens bränsleskattesänkning och kunde konstatera att en stor del av en sänkning gick direkt till oljeproducenterna. Pengar som hade kunnat gå till välfärd går direkt till oljeshejker, alltså. Snacka om omfördelning från kvinnor till män.)

Regeringskansliet kan i bilagan redovisa en konkret budgetpost som gynnar kvinnors inkomster mer än mäns. Det gäller förlängningen av det tillfälliga tillägget på bostadsbidraget för barnfamiljer som infördes under pandemin. Det gynnar kvinnor mer än män. Inte minst för att fler kvinnor behöver bostadsbidrag för att ha råd med hyran för sig själva och sina barn.

För att på riktigt ta reda på hur mäns och kvinnors inkomster påverkas av budgeten måste man se till helheten. Budgeten innebär till exempel gigantiska nedskärningar av välfärden. De är inte könsneutrala. Tvärtom.

Sverige kommuner och regioner, SKR, har beräknat att inflationen och de skenande kostnadsökningarna gör att det krävs minst 20 miljarder extra till kommunerna bara för att upprätthålla den nuvarande nivån på vården, skolan och omsorgen. Regeringen avsatte sex miljarder. Priset för de nedskärningar som blir följden kommer framförallt kvinnor att få bära. De som får fortsätta på deltid och visstid, som får försöka springa ännu fortare, bära ännu tyngre, stressa ännu mer för att kompensera för att de har för få kollegor. Det är framförallt kvinnor i det som kallas kontaktyrken – yrken som handlar om att vårda, ta hand om, undervisa andra människor, som kommer att drabbas psykiskt av den ökande stressen när de inte räcker till.

Det finns mycket som talar för att statsbidragen till kommunerna borde indexeras, det vill säga följa pris- och löneökningar, som Arena Idés chefsekonom argumenterar för. En del skatter och transfereringar är redan inflationsskyddade. Till exempel brytpunkten för statlig inkomstskatt. Den höjs automatiskt när inflationen stiger, vilket gör att höginkomsttagare behöver betala mindre i skatt.

Gissa vilket kön som gynnas av det.