Ledare Flera borgerliga företrädare är oroade över den försämrade likvärdigheten i skolan. Men konstellationen M-KD-L-C-SD har hittills röstat nej till alla förslag om att strama åt marknadens inflytande.
På kort tid har opinionen i skolfrågor svängt. Kritiken är massiv. Forskning, böcker, artiklar och tv-reportage visar på en försämrad likvärdighet. Klyftan i resultat mellan olika skolor och mellan olika elever har ökat.
Inför valet i höst inser borgerliga företrädare att det går att vinna röster på att kritisera sönderfallet. I en digital kampanj förklarar Liberalernas Johan Pehrson att det nu är hög tid att skapa en skola som ”bryter segregationen” och på partiets webbsida står att det är avgörande att ”säkra likvärdigheten” och att staten därför bör ta över ansvaret.
Hittills har skolbolagens vinstintressen alltid kommit i första rummet
Andra går ännu längre. Timbros VD Benjamin Dousa är frustrerad över att många ”från högersidan fortfarande inte vill göra något åt de problem som alla ser”. Därför förordar han en skarpare tillsyn och att offentligt drivna skolor bör ha rätt till en högre ersättning än privata friskolor eftersom de delvis har ett annat uppdrag och alltid måste ha beredskap för att ta emot nya elever.
Men den borgerliga kritiken mot att marknaden släppts in i skolan är hycklande. Sanningen är att de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna har röstat nej till alla justeringar av den förödande häxbrygden av skattefinansierade aktiebolagsskolor, fritt vinstuttag, kösystem, fri etableringsrätt, skolval, kösystem och en skolpeng lika för alla typer av skolor.
Redan sommaren 2018 röstade M-KD-L-C-SD nej i riksdagen till förslaget om att begränsa möjligheten för skolbolag att ta ut vinst. Nyligen avfärdade samma partikonstellation först förslaget om att differentiera skolpengen och några dagar senare förslaget om att strama åt urvalssystemen. Sverige förblir därmed det enda landet i världen som missgynnar kommunala skolor till förmån för privata skolbolag (de kommunala skolorna har fler skyldigheter och därför större utgifter, men får inte högre skolpeng). Sverige är också ensamt om att låta offentligt finansierade aktiebolagsskolor använda urvalsmetoder som skapar ett snedvridet socialt urval av elever (därigenom kan vinsterna garanteras eftersom elever med högutbildade föräldrar får hyfsade resultat även om antalet lärare är mindre).
I riksdagsdebatten erkände visserligen Liberalernas Fredrik Malm att offentliga skolor har ett annat uppdrag än fristående, men menade att frågan måste utredas ytterligare. Centerns Niels Paarup-Petersen höll med om att det behövs ett nytt system för att fördela resurserna, men inte det som regeringen föreslagit.
På Timbro arbetade nyligen Kajsa Dovstad med skolfrågor. Hon drev en kampanj mot regeringens skolförslag. Nu har hon blivit ledarskribent på Expressen och riksdagen har fattat just de beslut som hon önskade. Då passar det att Timbros VD Benjamin Dousa uttrycker en rakt motsatt åsikt om den differentierade skolpengen.
Liberalerna fortsätter att hävda att de vill ha ökad klarhet och att skolan måste utredas ännu en gång. Men partiet undviker att skapa klarhet om den egna skolpolitiken. De förklarar inte att de bara vill förstatliga de kommunala skolorna. Aktiebolagsskolorna ska tvärtom bli fler.
Borgerliga politiker och företrädare från Timbro hakar villigt på kritiken av den försämrade likvärdigheten. Men det går inte att lita på dem. När det kommer till kritan har de inte ens kunnat acceptera minimala åtstramningar av marknadskrafterna. Hittills har skolbolagens vinstintressen alltid kommit i första rummet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
