Prussiluskan hade varit stolt över regeringen

De som behöver nås av budskapet är få och lyssnar nog ändå inte på Kristersson, Jansson eller Pehrson.

Huvudfåran bland dagens svenska politiker måste ha missförstått något när de såg filmerna om Astrid Lindgrens Pippi.

Prussiluskan är inte en förebild. Ändå tycks många uppfatta henne som det.

För den som inte minns karaktären kan sägas att Prussiluskan, eller Fröken Prusselius, som hon egentligen heter, är en av den lilla stadens ledande ”damer”.

En välbärgad kvinna som ser det som sin uppgift att få in Pippi på ett barnhem så att hon kan få en ”ordentlig” uppfostran.

Astrid Lindgren ställer hennes karaktär mot det friare livet Pippi vill leva. Prussiluskan är överheten, pekpinnarna och de prudentliga förmaningarna.

Med andra ord ungefär som vilken genomsnittlig politiker som helst år 2024.

Är inte de allra flesta föräldrar i själva verket inne på samma linje?

Främst bland alla dessa ”prussiluskor” står Liberalernas partiledare Johan Pehrson. I veckan föreslog han att staten ska stoppa mobilsurfande för barn och unga efter klockan 23.00 på vardagar genom att införa ett lås på mobiler och paddor.

Det ska alltså inte vara upp till föräldrarna att bestämma den saken.

Nyligen hytte statsminister Ulf Kristersson på ett liknande sätt med pekfingret i luften och sade att barn som pratar dålig svenska ska in i förskolan och bidragen till deras föräldrar ska minska. Han tillade att:

– Föräldrar ska veta att om man låter sina barn växa upp i kriminalitet, då är man inte en bra förälder.

Såpass alltså?

Prussiluskan hade varit stolt.

Och hade hon befunnit sig på Fristadstorget i Eskilstuna för något år sedan, när kommunens starke man, socialdemokraten Jimmy Jansson höll förstamajtal, hade hon också nickat instämmande och kastat förnumstiga blickar mot problemområdena Nyfors och Fröslunda några stenkast därifrån.

Jansson sade liksom Kristersson att föräldrar måste blir bättre på att ”uppfostra” sina barn.

Jo, det är förstås viktigt. Ingen kan rimligen ha några synpunkter på den saken. Föräldrarna är det viktigaste för barnens fostran.  Men vad är det för poäng att politiker gång på gång upprepar den saken. Förändrar det något i verkligheten?

Är inte de allra flesta föräldrar i själva verket inne på samma linje, men ibland kanske oförmögna att klara av att hantera barn som hamnat i kriminalitet och hittat en ny gemenskap i gängen.

Eller tror statsministern och de andra verkligen att det vimlar av mammor och pappor där ute som tycker att det är bra om deras barn dras in i kriminalitet? Som säger ”bra grabben” när han kommer hem och stolt visar upp innehållet i sin becknarväska?

Jag erkänner att det kan finnas några få sådana exempel, några sådana föräldrar, men jag tvivlar på om ord från en Kristersson, en Jansson eller en Pehrson i så fall kommer ändra på deras förhållningssätt.

De flesta gör allt de kan för att hålla barnen på rätt sida lagen. De andra når samhället troligen bäst med andra metoder än bistra tal som vänder sig till helt andra grupper i det svenska samhället än de talen handlar om.

På ett mer övergripande plan är det fascinerande att vi har en regering som på så många områden anser att staten är det bästa instrumentet. Förr brukade ”högern” kännetecknas av att de ville ha mindre stat och att marknaden och familjen borde få mer rörelseutrymme i samhället.

I dag är det tvärtom.

För en tid sedan stod det klart att regeringen i sin biståndspolitik tänker satsa på det civila samhället i utvecklingsländerna. Men stödet ska inte längre på samma sätt kanaliseras via det svenska civilsamhället, som praxis varit under många år. Principen har varit att en civilsamhällesorganisation i Sverige har lättare för att kommunicera med och utbyta erfarenheter med det civila samhället i de länder som tar emot pengarna.

Nu är förslaget att Sida ska ta över det civilsamhällesbistånd som tidigare organiserats av till exempel Svenska kyrkan, Rädda Barnen och Diakonia.

Listan på den sortens övertro på staten kan göras lång. Jag har till exempel inte nämnt Tidö-regeringens misstro mot folkbildningen.

Det är verkligen en ny sorts höger vi ser.

Och nu ska staten alltså även ta över barnens skärmtid. Möjligen kommer Pehrson inte blanda  sig i vid vilken tid barnen ska gå och lägga sig. Eller kommer barnbidraget att dras in om det blir efter nio på kvällen?

Det finns säkert många Prussiluskor där ute som skulle ta på sig uppgiften att kontrollera saken.

En rolig detalj i sammanhanget är att enligt www.astridlindgren.com spelades Prussiluskan av en tysk skådespelare som ”sydde upp sin egen dräkt och inte var helt nykter vid inspelningarna”.

Det är ungefär samma misstanke som drabbar en när man tänker på mycket av dagens politiska debatt.