Foto: Almega

I en replik efterfrågar Lisa Pelling, mindre tvärsäkerhet och mer data i debatten om rut-avdraget. Men det är inte tvärsäkerheten som ligger bakom Almegas argument – det är just datan, skriver Gustav Wiel-Berggren, näringspolitisk expert, Almega i en slutreplik. 

Precis som i sin ledartext den 15 mars frågar sig Lisa Pelling nu i en replik om rut-reduktionen verkligen är väl använda pengar. För att vara någon som efterfrågar mindre tvärsäkerhet i debatten vore det klädsamt om Pelling började med att ta ställning till min invändning mot att rut-avdraget är en kostnad och att pengarna kan göra mer nytta någon annanstans.

Trots att utredningar och forskning visar att det gemensamma går plus på avdrag för just hushållsnära tjänster formulerar sig Pelling som att det inte ens är tänkbart att rut-avdraget är en plusaffär för det gemensamma.

Så för att stilla behovet av en mer ödmjuk debatt: 2001 visade danska erhvervsministeriet, motsvarigheten till näringsdepartementet, att välfärdsvinsten av att halvera kostnaden för hushållens städ- och trädgårdsarbete var 900 miljoner danska kronor årligen. 2006 visade Konjunkturinstitutets uträkningar att rut-avdraget är självfinansierat vid 10 000 sysselsatta – idag arbetar 22 000 personer i branschen.

Förra året visade skatteforskarna Klein och Olovsson att det enligt den vetenskapliga litteraturen finns tungt vägande skäl att skattemässigt gynna hushållsnära tjänster, om man nu vill gynna ekonomi och jobbskapande.

Diskussionen blir något bisarr när Pelling frågar sig om vi verkligen kan kalla rut-branschen för en »integrationsmotor« trots att vi vet att rut- och städföretagen är de som sysselsätter utlandsfödda i överlägset störst utsträckning i Sverige (Yrkesregistret).

Den verkliga frågan är inte vad vi ska kalla branschen. Den verkliga frågan är om det blir lättare för de flyktingar som kommit till Sverige att få ett jobb om LO-sfären får sin vilja igenom och rut-avdraget försvinner.

Gustav Wiel-Berggren, näringspolitisk expert, Almega