Berlin, morgonen efter Kristallnatten 1938. (United States Holocaust Memorial Museum / Wikimedia)

debatt Kristallnatten 9 november 1938 visade hur frustration över försämrad ekonomi med skicklig propaganda kunde styras mot en viss grupp. Men en så förödande strategi kan bara lyckas om de som kan förebygga och förhindra det låter det ske, skriver Maria-Pilar Reyes.

Mellan den 7 och den 13 november 1938 dödades cirka 400 judar, 20 000–30 000 fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. Attackerna utfördes av paramilitära grupper och civila. Sju år senare hade 6 miljoner judar förintats. Också romer, HBTQ-personer, fredsaktivister och regimmotståndare hamnade i koncentrationsläger.

I boken Tyskt trauma berättar Gitta Sereny hur hennes far vägrade att låtsas om det fast hans beteende visade att han visste vad som pågick. Feg? Eller villrådig, skamsen och maktlös, känslor väckta av ett för sent uppvaknande? Nazismens agenda hade börjat genomföras i smyg redan under 20-talet.

Enade människor som lyckas överbrygga olikheter och leva i samförstånd utgör maktelitens största hot. En elit som alltid håller sig vid makten genom att rusta för krig och våld och underblåsa fientligheten mellan olika grupper. Splittra och söndra för att underminera folkets rättmätiga uppror mot orättvisor. Det är vad odemokratiska krafter gör.

Även om endast enskilda individer beter sig illa så pekas hela gruppen ut. Det kan bara leda oss utför.

En tidig strategi i genomförande av sin dolda agenda är att framställa sig som de utsattas och förfördelades företrädare och som värnare av en stark och stolt nationell identitet. Målet är ett samhälle med en likformig, indoktrinerad, uniformerad befolkning som beter sig som en lydig massa och böjer sig inför en upphöjd ledare. Ett samhälle där den som tar ett steg utanför linjen, inte passar in i normen eller vågar säga att kejsaren är naken dödas socialt, psykiskt och slutligen fysiskt.

Sverige har levt länge i demokrati och fred. Men fred och demokratin måste alltid värnas aktivt. Idag riktar vissa politiska aktörer folkets oro för en oviss framtid mot människor med utomeuropeisk bakgrund som görs till syndabockar och projektionsdukar för allt det dåliga i samhället. Även om endast enskilda individer beter sig illa så pekas hela gruppen ut. Det kan bara leda oss utför.

Vi måste se upp med och skapa motstånd tidigt till all propaganda som vill få oss att hos andra se bara olikheten och odla fientlighet mot hela grupper på grund av olikheten, fastän de likheter som vi inte ser är oftast fler. Bara så kan vi bevara ett fredligt samhälle och förebygga att ett monster släpps loss som till slut skadar alla.

Maria-Pilar Reyes
Samhällsvetare, MR- och fredsaktivist, styrelseledamot i  Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.