EU 2024 Den största utmaningen är den fortsatta, och kanske till och med ökande, särkopplingen av debatter och kampanjer på nationell och europeisk nivå. Det skriver Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio, som undersökt EU-partiernas valmanifest.
Inför valet till Europaparlamentet i juni vill olika svenska partier framstå som främsta garanten för nationell självständighet och för nationella intressen – i motsättning till en stark centralmakt i EU. Samtidigt har svenska regeringar i brett samförstånd över partigränser bidragit till en utveckling mot ökad överstatlighet. Det går inte ihop.
I transnationella EU-partier binds nationella partier samman av gemensamma aktiviteter av olika slag. Inför valet har även svenska partier som medlemmar varit delaktiga i att utarbeta manifest. De viktigaste EU-partierna har i decennier verkat för ytterligare europeisk integration. Genom att mobilisera sina interna nätverk och dessutom att arbeta tillsammans i EU-institutionerna har dessa EU-partier konsekvent bidragit till ökad överstatlighet.
I en studie för Utrikespolitiska institutet har vi undersökt EU-partiers valmanifest och särskilt ståndpunkter om unionens institutionella utveckling, med fokus på de tre största EU-partierna – kristdemokratiskt-konservativa Europeiska folkpartiet (EPP), Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).
EU-partierna skulle kunna göra betydligt mer för att involvera olika aktörer i utformningen av valmanifest och andra dokument.
Rent konkret innehåller manifesten från EPP och PES få förslag till konstitutionella och institutionella reformer. Eftersom de tidigare förespråkat fördragsrevideringar tyder den lägre profilen härvidlag på interna motsättningar. Det kan också vara så att de hellre lyfter fram sakfrågor, med större resonans bland medborgarna. Det visar sig då att manifesten från EPP, PES och ALDE förespråkar ett starkare EU på en mängd olika områden, från ekonomi och konkurrenskraft till invandring och klimatförändringar. Med tanke på det pågående kriget i Ukraina är det också förståeligt att dessa EU-partier ägnar särskild uppmärksamhet åt säkerhets- och försvarspolitiken och framhåller att EU på dessa områden bör vara en mer effektiv aktör. Engagemanget för den europeiska integrationen förblir på så vis intakt.
När vi även tar de mindre EU-partierna i beaktande finner vi större variation. Europeiska gröna partiet (EGP) sticker ut med sitt uttryckligen federalistiska manifest, som förespråkar en fullfjädrad övernationell union. Övriga, mindre EU-partier är antingen för överstatlighet och institutionella reformer eller som de nationalkonservativa – ECR där Sverigedemokraterna ingår – motståndare till ett starkare EU med undantag för gränsbevakning.
Vi tittade också på processen kring att utveckla manifesten i de tre största EU-partierna. Förhållandevis engagerade PES och ALDE mer än EPP sina nätverk av organisationer och aktivister. Men EU-partierna skulle kunna göra betydligt mer för att involvera olika aktörer i utformningen av valmanifest och andra dokument. Detta skulle bidra till att utveckla medborgardialogen och demokratidimensionen i stort.
Men enligt vår mening är den största utmaningen den fortsatta, och kanske till och med ökande, särkopplingen av debatter och kampanjer på nationell och europeisk nivå. Europaparlamentsval har sedan 1979 hållits vart femte år, men EU-partier och deras manifest är alltjämt marginella i kampanjerna medan nationella partier och enskilda kandidater ofta lyfter fram nationella teman. Resultatet är en stor diskrepans mellan de nationella partiernas manifest och respektive EU-partiers. Nationella medlemspartier kan därför ha incitament att ta avstånd från EU-partiet i situationer där det nationella partiets ställningstaganden skiljer sig från EU-partiets.
Det förestående valet kommer att forma riktningen för EU:s politik under de kommande fem åren. EU-partier är nyckelaktörer i förhandlingarna om EU:s toppositioner och EU-kommissionens sammansättning kommer att spegla resultatet av valet. EU-partier gör skillnad, även mellan valen. Hur man bidrar till att få fler EU-medborgare medvetna om EU-partierna och vad de står för är ingen enkel uppgift. När allt kommer omkring ligger huvudansvaret för detta hos de nationella partierna.
Karl Magnus Johansson, affilierad professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola
Tapio Raunio, professor i statsvetenskap vid Tammerfors universitet
Författare till ”Advocating for further integration: Europarties in the 2024 European Parliament elections” (UI, 2024)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
