Bild: Flickr/Arche Cambell, Johnny Söderberg
Bild: Flickr/Arche Cambell, Johnny Söderberg

Skillnaden mellan fattiga och rika ökar mer i Sverige än i något annat OECD-land, visar en ny rapport från LO.

Sverige var i början av 80-talet det land med minst inkomstskillnader bland OECD-länderna. I dag har vi halkat ned till plats nio av 34 – och är därmed mindre jämlikt än alla våra nordiska grannländer. Det visar en ny rapport om ekonomisk ojämlikhet från LO.

Rapportförfattaren tillika LO-ekonomen Anna Almqvist har tittat på aktuell forskning, statistik, studier från internationella organisationer och offentliga rapporter.

– Ojämlikheten ökar generellt i många länder. Men man ser tydligt att de ekonomiska klyftorna ökar mer i Sverige än i något annat OECD-land sett till inkomstskillnader. Hur förmögenhetsskillnaderna utvecklas är svårare att jämföra eftersom det saknas statistik men det är tydligt att förmögenhetsklyftorna är större i Sverige än i många andra länder, säger hon.

Att ojämlikheten ökar generellt i världen förklaras av flera faktorer. En orsak är att arbetsmarknaden förändras, med ökad globalisering och teknologisk utveckling, vilket gör att jobben »i mitten« har försvunnit. I stället har vi fått en ökad polarisering mellan jobb med låg och hög inkomst, förklarar Anna Almqvist.

– En annan anledning som diskuteras är kapitalets roll. Till exempel diskuteras effekten av att ackumulerat kapital under perioder vuxit snabbare än lönerna och produktionen. Det innebär att det är svårare att bli rik för de som har vanliga inkomster, alltså löner, än för de som har inkomster som kapital.

Att klassklyftorna ökar så mycket just i Sverige beror dels på att kapitalinkomsterna blivit större och allt mer koncentrerade till toppen. Men det kan delvis också förklaras av den politik som förts. Sedan millennieskiftet har bidrag, försäkringar och skatter blivit mindre utjämnande än tidigare. De som har lägst inkomster halkar därför efter.

– Om man tittar på arbetslöshetsförsäkringen har tak och golv varit konstant under hela 2000-talet. Det har också varit en väldigt dålig relativ inkomstutveckling för de som har sjukförsäkring. Även jobbskatteavdraget har bidragit till att de som arbetar får en allt starkare ekonomi medan de som är sjuka eller arbetslösa halkar efter, förklarar Anna Almqvist.

Hon vill dock inte lägga hela skulden på alliansregeringen, trots att de politiska förklaringar hon nämner är åtgärder som utförts under deras tid vid makten.

– Man måste komma i håg att även om de besluten har påverkat så har de ekonomiska skillnaderna ökat kontinuerligt ända sedan 80-talet. Det är fler politiker än alliansregeringen som måste ta ansvar.

Är det möjligt att vända utvecklingen eller är det alldeles hopplöst?

– Det vi kan göra är dels att satsa på omfördelning, höja bidrag och beskatta till exempel kapitalinkomster annorlunda. Men vi måste också se över det som sker innan personer får en inkomst, till exempel se till att vi har en likvärdig skola som ökar människors möjligheter att få en bra inkomst senare. Jag tror absolut att vi kan vända trenden, men för att det ska ske måste vi agera.

Och att vi agerar är viktigt, enligt Anna Almqvist. Den ekonomiska ojämlikheten är nämligen dålig för alla – även för de som tjänar mest.

– Forskningen visar att det påverkar hela samhället negativt, både när det kommer till hälsan, sammanhållningen och också ekonomin. Det är dåligt för tillväxten, säger hon och fortsätter:

– Vissa menar att det viktiga inte är att människor har jämlika inkomster utan »samma möjligheter«. Men då ska man veta att om man studerar den ekonomiska ojämlikheten och inkomströrligheten i olika länder så ser man att de länder som är mest ojämlika också är de som är minst rörliga. Det betyder att ju större ekonomiska klyftor vi har i landet, desto mindre jämlika möjligheter har våra barn i framtiden.

Nu hoppas hon att rapporten kommer ligga till grund för ett framtida starkt jämlikhetsarbete inom LO.

– Ökad jämlikhet kan komma att genomsyra mycket av vårt arbete. Dels behöver frågan lyftas i samhällsdebatten, dels måste vi diskutera hur vi på bästa sätt kan bryta utvecklingen, säger Anna Almqvist.