Foto: Skärmdump från SVT
Foto: Skärmdump från SVT

Av fyra förslag för ”bättre integration” ger tre förslag incitament till sämre integration. Och det fjärde förslaget syftar till att sänka den svenska modellen. Det kanske är något annat FP och KD är ute efter i sina integrationsutspel?

Det har handlat mycket om incitament i de borgerliga utspelen om migrations- och integrationspolitiken den senaste tiden. Dagens presskonferens med Jan Björklund (FP) var talande.
– Vi vill bygga in en arbetslinje i uppehållstillstånden, sa han.

Folkpartiet vill, som de skriver på DN debatt, skärpa reglerna för anhöriginvandring för att ” öka drivkraften att snabbt skaffa sig ett jobb”. De vill också införa ett ”jobb-incitament” i uppehållstillståndet. Kristdemokraterna, som lanserade sina förslag i december, vill på samma sätt göra flyktingar fattigare för att skapa ”ekonomiska incitament” till jobb.

Men om man tittar på deras samlade förslag, vad är det egentligen för “incitament” som skapas?

Kristdemokraterna vill göra flyktingar fattigare och samtidigt ge alla tillfälliga uppehållstillstånd på tre år. Dessutom vill man slopa bidraget till de som väljer att hitta eget boende i stället för att bo kvar på Migrationsverkets institutioner.

Människor ska alltså integreras bättre i samhället genom att bli ekonomiskt mer desperata samtidigt som de bor på Migrationsverkets institutioner någonstans ute på vischan med vetskapen om att de kan bli utsparkade ur landet efter tre år.

Tänk dig in i den situationen. Skulle det öka eller minska dina ”incitament” att integreras i samhället om du bor utan pengar i Bert Karlssons barack i skogen i ständig beredskap att åka därifrån?

Å andra sidan gör Kristdemokraterna ingen hemlighet av syftet med politiken egentligen är att öka ”incitamenten” för världens flyktingar att söka asyl i någon annanstans.
– Om man har ett regelverk i ett visst land som avviker från omgivningen då kommer fler människor att söka sig till just det landet, som Göran Hägglund formulerade problemet med dagens regler.

Men hur en och samma politik både kan skrämma bort flyktingar och hjälpa dem att integreras är Göran Hägglund fortfarande svaret skyldig.

Tvärtemot Kristdemokraterna menar Folkpartiet att deras förslag inte alls syftar till att skrämma bort flyktingar, utan enbart till att ge ett ökat ”jobb-incitament”.
– Målet är inte att färre ska stanna, utan fler ska komma i arbete, sa Jan Björklund på dagens presskonferens.

Folkpartiet vill liksom Kristdemokraterna ge alla flyktingar tillfälliga uppehållstillstånd med en möjlighet till permanent för den som hittar ett stadigvarande arbete. Krav på stadigvarande arbete samt bostad ska också ställas på den som vill ta hit sina anhöriga. Samtidigt ska Lagen om anställningsskydd luckras upp så att arbetsgivare kan säga upp vem de vill utan att ange något skäl. Dessutom ska minimilönerna sänkas kraftigt. Och för att sedan få medborgarskap – vilket i princip innebär rätten att rösta i riksdagsval – krävs att man klarar ett språktest i svenska.

Incitamenten i förslagen är schizofrena. Drivkraften för den enskilde flyktingen att ta ett av de låglönejobb utan trygghet som man vill skapa är ju uppenbara. Samtidigt vet vi att incitamenten att integreras i samhället minskar när människor lever åtskilda från sina närmaste. Samma sak när man inte vet om man får stanna mer än tre år. Och samma sak om man genom språktestet skapar ytterligare barriär för människor att ta del av det politiska livet.

Av fyra förslag för ”bättre integration” ger tre förslag incitament till sämre integration. Och det fjärde förslaget syftar till att sänka den svenska modellen.

Det kanske är något annat de är ute efter?

De två partierna har opinionssiffror dallrandes på fyraprocentsspärren samtidigt som Sverigedemokraterna skördar framgångar med främlingsfientlig politik. Det är nog det verkliga incitamentet.