Bild: Dagens Arena

Miljöpartiets partistyrelse blev överkörd i tre viktiga frågor under partikongressen i Västerås i helgen. Kongressen kräver nu att partiet – tvärsemot partiledningens förslag – går till val på sänkt arbetstid, förbud mot vinster i välfärden och nej till ungdomsrabatt på arbetsgivaravgiften. ”En ren språkrörsmassaker”, var Rapports inrikespolitiska kommentator Mats Knutsons dramatiska beskrivning.

Det tidigare språkröret Birger Schlaug skräder inte heller orden på sin blogg efter kongressen: ”Det blev en grön revolt mot partiledningen.” I inlägget går han hårt åt det förra språkröret Maria Wetterstrand och partiets tidigare ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson: ”Den nyliberala sjuka som paret Wetterstrand/Valtersson drog in i partiet bör nu vara botad.” Även de nuvarande språkrören och dess partistyrelse nedsablar han på frispråkigt Schlaug-manér: ”Den säger sig ha varit ute i partiet och lyssnat, men uppenbarligen med avstängda hörapparater.”

Det var två uppenbart tillplattade språkrör som på söndagen kommenterade bakslagen i media. Gustav Fridolin uttryckte att jo, visst var det lite tråkigt att partiledningen inte hade fått stöd för sin linje. Men det här är vad som gör Miljöpartiet till ett så härligt dynamiskt parti, ville han mena. Åsa Romson ställde sig instinktivt i försvarsposition under söndagens intervju i SVT:s Agenda. Hon drog en flera minuter lång apologi utan att bjuda programledaren Camilla Kvartoft på någon andningspaus och därmed möjlighet att sticka in en följdfråga. Det märktes tydligt att Romson var allt annat än bekväm i sin nya loser-position.

Från Miljöpartiets partikongressdagar fick vi med oss två tydliga besked: Partledningen måste jobba på sin kontakt med partiets medlemmar och gräsrötter. Och ett regeringssamarbete med Alliansen efter 2014 är uteslutet. På den senare punkten var Åsa Romson mer än tydlig i en intervju i SVT:s Gomorron Sverige: ”Alliansprojektet tror inte Miljöpartiet på. Vi vill ha en ny regering.” Det innebär att Miljöpartiet och Socialdemokraterna med all sannolikhet har påbörjat samtal om ett hur ett samarbete skulle kunna se ut inför nästa val.

Att Åsa Romson under sina framträdanden i helgen framstod – trots motgångarna på kongressen – som betydligt ledigare i språkrörsrollen än innan föräldraledigheten är också intressant. När hon och Gustav Fridolin valdes till nya språkrör för två år sedan var de flesta överens om att hon skulle hamna i skuggan av den unge politiska naturbegåvningen.

Men redan nu kan man ana en utveckling likt den vi såg med företrädarna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Till en början framstod kommunalrådet från Kalix som den naturliga ledaren, men med åren växte Maria Wetterstrand till att bli den som – på gott och ont – kom att dominera partiet.

Jag skulle inte bli förvånad om det är Åsa Romson som blir Miljöpartiets främsta väljarmagnet nästa höst.