miljöpartiet Gustav Fridolin slutar som språkrör i förtid. Som efterträdare pekas Per Bolund ut som främsta kandidat. Men att Miljöpartiet skulle svänga högerut med Bolund kan vara ett önsketänkande från alliansens sida, säger Maggie Strömberg, reporter som bevakat MP länge. 

 I en debattartikel i Expressen i dag meddelar Gustav Fridolin att han slutar som språkrör för Miljöpartiet, en post han har haft sedan 2011.

Han slutar som språkrör i samband med partiets kongress i maj, men hade kunnat sitta kvar ett år till enligt partiets rotationsregler.

Maggie Strömberg är politisk reporter på Ekot och har skrivit boken »Vi blev som de andra« om Miljöpartiet. Hon säger att Fridolins avgång inte var oväntad.

– Han hade ju kunnat sitta ett år till, men han verkar själv ganska trött efter regeringstiden, där också en av hans närmsta medarbetare dog. Det finns säkert både privata skäl och politiska skäl till avgången. Men de gjorde ett dåligt val och han vill väl hellre gå själv än bli buren ut, säger Maggie Strömberg.

Samtidigt är det fler faktorer än det dåliga valresultatet som spelar in i avgången. Gustav Fridolins ledarskap och politiska gärning de senaste åren har väckt en del missnöje internt.

– Det har funnits ett missnöje med att han har lagt så mycket fokus på migration och skola i regeringen, men inte har fått så mycket ut av det väljarmässigt. Det andra är att efter att det har funnits en bild av att det var fel att Åsa Romson fick gå och han sitta kvar, trots att mycket av det som hände var hans fel snarare än hennes*.

Att det saknats en tydlig favorit till efterträdare, som själv är sugen på att ta över ledarrollen, är en orsak till Fridolin kunnat sitta kvar ända tills nu.

Per Bolund är den som har nämnts väldigt länge, och är den tydligaste kandidaten. Han har själv inte varit så intresserad av posten, säger folk inom partiet – hade han varit det hade han nog kunnat få den tidigare, säger Maggie Strömberg.

Andra namn som nämns som potentiella språkrör, är borgarrådet i Stockholms stad, Daniel Helldén och EU-parlamentarikern Jakop Dalunde, enligt Maggie Strömberg.

Från allians- och högerhåll har många uttryckt en förhoppning om att Per Bolund, finansmarknadsminister fram tills nu, som språkrör skulle innebära en högersväng för MP, och därmed underlätta för partiet att samarbeta med borgerliga partier.

– Till viss del är det ju så att det finns en spännvidd ekonomiskt i hur man ser på exempelvis valfrihet och välfärd inom partiet. Men ofta tycker jag att det finns ett önsketänkande från alliansens sida. Jag är inte säker på skulle bli så stor förändring med Bolund, eller ha blivit det om Mikaela Valtersson blev vald istället för Åsa Romson tidigare. Under de senaste kongresserna har partiet svängt åt vänster, säger Maggie Strömberg.

 Skulle Miljöpartiet få en skjuts framåt under Bolunds ledning?

– Jag tror att man i partiet tycker att han har gjort bra ifrån sig i en del debatter, han har nån slags pondus och likeability. Men partildarrollen är så unik, och det är svårt att säga i förväg vem som passar i rollen – hans ministerpost är ändå relativt undanskymd.

Isabella Lövin har meddelat valberedningen att hon ställer upp för omval. Huruvida hon kan komma att ersättas är oklart, enligt Maggie Strömberg, och kan bland annat bero på vad en eftervalsanalys kommer fram till. Men det är sannolikt att det nu blir debatt i partiet både om huruvida språkrören måste vara av olika kön, och om man överhuvudtaget ska ha två partiföreträdare.

Om Isabella Lövin skulle välja att avgå eller tvingas bort finns ett stort stöd för Alice Bah Kuhnke som språkrör.

– Det finns ju ett stort gäng som tycker att hon har den star quality partiet behöver. Andra i MP vill hellre se någon som är väldigt miljökunnig. Det skulle exempelvis kunna vara Karolina Skog, eller så finns det flera framgångsrika kvinnliga kommunalråd, säger Maggie Strömberg.

* En kris i Miljöpartiet till följd av den tidigare bostadsministerns samröre med extremister ledde till att bägge språkrören ställde sina platser till förfogande inför kongressen 2016. Partistyrelsen valde sedan att ge Gustav Fridolin nytt förtroende, men att nominera Isabella Lövin istället för Åsa Romson.