Dagens Arenas tidslinje över Fredrik Reinfeldts resa i fablernas värld:

Ljudet verkar inte fungera i webbläsaren Firefox. Gå till klippet via den här länken om du använder Firefox.

”Jag är en stridshingst och bra på att kämpa.” Fredrik Reinfeldts svar på frågan om han är inställd på att stanna kvar i toppen trots dåliga opinionssiffror fick kollektiva konvulsioner att bryta ut på sociala medier i söndags. Twitter-användare försökte övertrumfa varandra i ordvitsar och dåliga fotomontage under hastaggen #stridshingst:

‪@klasskamp: Är det dags för Reinfeldt att sadla om?

‪@owenil: Sida vid sida med folket, vars sele jag bär?”

‪@NeaSwedenmark: Jag förstår moderaternas morot/piska-politik bättre nu när vi vet att ledaren är en en häst.

Men vad menade Reinfeldt egentligen med liknelsen? Någon förklarade att det var en av hans många anglicismer (”war horse”) som han ofta slänger sig med. Jag själv tänkte att statsministern borde läsa något utöver Camilla Läckberg ibland. Förvirringen var total när inte ens en Google-sökning gav svar på frågan. Arbetshäst, ja. Stridspitt, visst, men sjukt. Fast Stridshäst? I Aktuellt-sändningen på söndagskvällen redde dock historikern Dick Harrison ut begreppet.

”Det var en typ av häst som man hade under medeltiden och något av det dyraste en människa kunde skaffa sig. Den är specialtränad och avlad för att användas i tuffast möjligaste krigsmiljö.”

Aha! Plötsligt lät inte den medeltida metaforen så långsökt som den initialt verkade. För visst väcker Reinfeldts stridshingst obehagliga machoassociationer till potens och styrka, men den kan i själva verket läsas som en skarpsynt symbol för utbildning, nätverk och social status. I “Sveriges arbetarpartis” Sverige krävs det att du är, känner, är bekant eller släkt med en stridshingst för att klara dig i kriget mot trygghetssystemen och på massarbetslöshetens stridsfält.