Strejkrätt Svensk arbetsrätt innehåller inga regler om hur hårt arbetsgivare eller fack får använda konfliktvapnet. Men det vill nu såväl arbetsgivare som M och C ändra på.
Riksdagen fattade nyligen beslut om att ändra konflikträtten, efter att arbetsmarknadens parter kommit överens om inskränkningar. Arbetsgivarna var även tydliga med att de hade för avsikt att återkomma med ytterligare krav på inskränkningar. Det som framför allt irriterar näringslivet är att strejker eller andra konfliktåtgärder inte kan stoppas utifrån proportionalitet. Det finns inget regelverk inom svensk arbetsrätt som fastställer ifall en aktör vidtagit för hårda insatser i förhållande till vad som kan uppnås.
Med anledning av detta arrangerades under onsdagen ett seminarium av näringslivets forskningsinstitut Ratio, där regelverken i Danmark och Tyskland lyftes fram som exempel på fungerande begränsningar kring proportioner på fackliga stridsåtgärder.
Bernd Waas, professor i arbetsrätt, förklarade hur tyska domstolar resonerar kring proportionalitet, men berättade även att en del oortodoxa metoder därmed ställts inför prövning.
– I samband med en konflikt där en butikskedja inte ville teckna avtal uppmanade ett fackförbund till en så kallad flash mob med målet att lamslå den dagliga handeln. Den tyska arbetsdomstolen fick därmed bedöma även en sådan åtgärd och kom fram till att den var lite väl hård, vilket dock inte innebar att en sådan metod per definition alltid är oproportionell i en arbetsmarknadskonflikt.
Om strejkers proportioner skulle granskas av en domstol även i Sverige skulle uppdraget med stor sannolikhet landa hos Arbetsdomstolen. En av dess ordförande, Jonas Malmberg, var noga med att inte ta ställning i sakfrågan, men lyfte ändå fram vissa betänkligheter:
– Det är svårt för en domstol att bedöma vilka åtgärder som kan anses vara balanserade, speciellt om det handlar om att till exempel väga om en arbetsnedläggelse skulle vara vara för hård jämfört med en övertidsblockad i en specifik förhandling.
Han ser en logik i dagens system.
– Den som driver en konflikt svarar på sätt och vis direkt mot allmänheten, inte mot en domstol. Och när det gäller strejker i viktig samhällsservice så har vi ju få problem, jämfört med andra europeiska länder.
Laura Carlson, professor i arbetsrätt vid Stockholms universitet, delade Malmbergs uppfattning om att proportionalitetsprinciper är en ny diskussion inom svensk lagstiftning.
– Det är ju en direkt följd av EU-rätten och Lissabonfördragets införande, innan dess fanns ingen närvaro av proportionalitet inom svensk lagstiftning.
Nils Karlson, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet och vd Ratio, höll med och menade att just eftersom detta är en grundläggande princip i EU-rätten så bör det även färga svensk arbetsrätt. I dagsläget finns där endast en liten del i form av den så kallade Laval-lagstiftningen som berör villkoren för utstationerade arbetstagare.
Henrik Malm Lindberg, docent inom arbetsrätt och knuten till Ratio, presenterade den danska modellen där domstolsprövningar mejslat fram en praxis kring tillåtna konfliktåtgärder.
– Det har skett med en bibehållen partsmodell, dock med en förlorad facklig styrka och parallellt med ett framväxande av så kallade gula fack som avsagt sig konflikträtten.
Den del av svensk strejkrätt som särskilt irriterar flera arbetsgivarorganisationer berör så kallade sympatiåtgärder. De anser det vara obalanserat att ett fack inom ett helt annat område skulle kunna hjälpa andra förbund att sätta press på en arbetsgivare i en förhandling. I Danmark har denna situation hanterats genom en praxis där sympatiåtgärder är tillåtna inom samma huvudavtalsområde. Men att arbetare skulle sympatistrejka för tjänstemän eller akademiker anses vara obalanserat, enligt Lindberg.
Anders Weihe, förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, anser att tiden är mogen för en liknande utveckling i Sverige.
– En del fack använder dagens fria system mycket oansvarigt. Och bara vetskapen om detta hot påverkar naturligtvis förhandlingen. Det behöver inte ens bli någon konflikt.
Just bristen på aktuella exempel användes flitigt från de som inte vill ha någon ytterligare inskränkning i konflikträtten. Patrik Björck, riksdagsledamot (S) och ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott, menade att det bästa sinnet för proportioner visar den som inte rör lagstiftningen i detta fall.
– Är det inte trasigt ska vi inte laga det. Att bara kopiera modeller från andra länder och ersätta ett system som har vuxit fram under många år, det riskerar bara att skapa riktiga bekymmer istället.
Irene Wennemo, nybliven generaldirektör på Medlingsinstitutet och tidigare S-märkt statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, uttryckte en tydlig ovilja mot att införa en proportionalitetsprincip i strejkrätten.
– Vi har få konfliktdagar, även om det inte betyder att allt är frid och fröjd. Men dagens system innebär att den som tar till för starka åtgärder i en konflikt kommer att förlora sin goodwill. Vi har historiskt sett gjort väldigt få förändringar i konfliktlagstiftningen. Nu gjordes en sådan nyligen, utifrån något som arbetsgivaren ansåg var det viktigaste att ändra.
Martin Ådahl, arbetsmarknadspolitisk talesperson inom Centerpartiet och en av konstruktörerna bakom regeringens överenskommelse med C och L, höll dock inte med varken Wennemo eller Björck.
– Det räcker inte med en förlorad goodwill, det måste finnas en rättslig grund.
LO-juristen Claes-Mikael Ståhl ansåg dock att Martin Ådahl var helt fel ute.
– Verkligheten avgör. Vi har den lägsta konfliktnivån i historien och reallöneökningar. Delegationer kommer från hela världen för att ta del av det vi gör. Att då tala om en inskränkning av konflikträtten visar på okunskap. Fackliga organisationer gör proportionalitetsbedömningar hela tiden. Det ingår i alla avtalsförhandlingar.
Anders Weihe lyfte även ett historiskt perspektiv till varför konflikträtten ser ut som den gör. Dagens situation ger ju även arbetsgivaren fria händer att vidta valfri konfliktåtgärd.
– I början av förra seklet missbrukade arbetsgivarna lockoutvapnet rejält, och det var därför man då ville ha detta regelverk som gjorde det möjligt. Men över tiden har beteendet förändrats, men det har inte kodifierats. Dagens praxis bygger på en muntlig dokumentation, och så kan det inte fungera. Dessutom behöver de allra flesta svenska fackförbund inte några sympatiåtgärder, de är tillräckligt starka själva.
Martin Ådahl menade att diskussionen om konflikträtten följer ett känt mönster.
– Först skriker man, sedan säger man att så här är det redan, och sedan får man igång en diskussion. Jag känner mig hoppfull.
Patrik Björck delade inte den bilden.
– Jag vill varna för att göra förändringar för förändringarnas skull. Arbetsgivarna är inte hundra procent nöjda i Tyskland eller Danmark, och det är de inte här heller.
Anders Weihe vidhöll att han vill se en lagändring för att inskränka konflikträtten, och inte bara en partslösning eftersom det då inte får träff på företag som saknar kollektivavtal.
– Problemet med en partslösning är vad som då gäller om konfliktåtgärder vidtas mot någon utanför systemet.
Mats Green, Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, är villig att driva frågan om inskränkt strejkrätt i riksdagen.
– Moderaterna kommer medverka till att få till en lagstiftning om proportionalitet.
Irene Wennemo lyfte upp avslutningsvis upp att EU-medlemskapet även kan få andra effekter än att ha infört proportionalitetstanken inom svensk lag.
– Vi kommer kanske se fler aktörer från andra länder som inte är intresserade av att teckna kollektivavtal och då kan det visa sig att sympatiåtgärder är enda vägen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
