Sittande man utanför socialkontoret i Olofström, 1992. Bild: Blekinge museum

Nyhet Inkomsttak och bidragsnivåer har inte följt löneutvecklingen under lång tid. Allt fler ersätts därför inte av socialförsäkringarna. Om försäkringarna inte erbjuder samma ekonomiska trygghet riskerar deras legitimitet att minska. Det visar en ny analys från ISF.

Socialförsäkringarnas värde har urholkats de senaste decennierna. Inkomsttak och bidragsnivåer har inte följt löneutvecklingen under perioden 1992-2018. Vilket innebär att fler har inkomster som överstiger inkomsttaken och därför inte ersätts av försäkringen. Det visar en ny analys från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF.

1992 hade 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna inkomster som översteg inkomsttaket i sjukpenningen. 2012 hade andelen ökat till 49,3 procent av männen och 26,6 procent av kvinnorna. 2017 var det 57,4 procent respektive 37,8 procent. 

– Socialförsäkringen ersätter under den studerade perioden i genomsnitt en allt mindre andel av den förlorade arbetsinkomsten när individer inte kan arbeta. Det riskerar att minska försäkringens legitimitet och viljan att bidra till systemet, säger Carolin Sjöholm, utredare vid ISF, i ett pressmeddelande.

Det minskade värdet på socialförsäkringarna har också lett till att inkomstskillnaderna mellan förvärvsarbetare och bidragstagare ökat under perioden. För hushåll med barn och två genomsnittliga löneinkomster ökade köpkraften med 73 procent mellan 1992-2018. Samtidigt ökade den disponibla inkomsten endast med 23 procent för hushåll med ett barn och där ena föräldern får föräldrapenning på grundnivå och den andra är arbetssökande utan rätt till a-kassa.

Enligt ISF kan de ökade inkomstskillnaderna bero på konstruktionen av garantiersättningarna som riktas till de som saknar tillräckligt höga inkomster för att få inkomstbaserade ersättningar. Eftersom ersättningarna antingen anges i fasta belopp, som kräver nya politiska beslut för att skrivas upp, eller följer prisutvecklingen.

”Under perioder av reallöneökning kommer inte hushåll som helt eller till stor del är beroende av garantiersättningar att få del av tillväxten och den ökade levnadsstandarden om det inte fattas beslut i riksdagen om höjda belopp”, skriver ISF.

Nivåerna på flera försäkringar har höjts de senaste åren, uppger ISF. Exempelvis höjdes 2018 inkomsttaket i sjukpenningen från 7,5 till 8 prisbasbelopp. 2015 höjdes den högsta dagersättningen i arbetslöshetsförsäkringen för första gången på över tio år. Innan dess hade försäkringens värde sjunkit så att även låginkomsttagare fick en ersättning på knappt 80 procent av inkomstbortfallet.

Inkomsttaket för bostadsbidraget höjdes inte mellan 1996 och 2017. Föräldrar vars årsinkomst var högre än 117 000 kronor, knappt 10 000 kronor i månaden, fick ett lägre bidrag. Sedan i år är inkomstgränsen 150 000 kronor.

Trots att flera bidragsnivåer har höjts under senare år har deras värde minskat under de långa perioder då inga nya politiska beslut fattades, framhåller ISF. De lyfter exempelvis barnbidraget som höjdes 2018 för första gången sedan 2006. Under åren hade det faktiska värdet då sjunkit med elva procent.

”I takt med att det reala värdet minskade, sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. Det innebär att bidragets förmåga att uppnå sitt syfte urholkades under denna period”.

En kompensationsgrad från den allmänna försäkringen som inte är proportionerlig i förhållande till arbetsinkomsten kan försvaga den så kallade inkomstbortfallsprincipen. Vilket enligt ISF innebär att försäkringarna inte längre erbjuder ”samma ekonomiska trygghet vid sjukdom och föräldraskap”. Risken är att färre kan vara villiga att betala för försäkringarna om deras legitimitet minskar, menar ISF.