Läroböckerna som används i samhällskunskap på gymnasienivå fostrar eleverna till goda medborgare som inte ifrågasätter Sveriges statsskick. Det menar Kurt Wicke som gjort en avhandling i vad som faktiskt står i våra läroböcker.

Kurt Wicke, forskare som skrivit avhandlingen vid Göteborgs universitet, har undersökt vad det egentligen står i de svenska läromedlen som används av gymnasieelever i samhällskunskap.

– Utgångspunkten till avhandlingen är att jag själv är samhällskunskapslärare. Jag är bekymrad över eleverna för att de inte förstår vad som står i deras böcker, och jag ville veta vad det egentligen är böckerna förmedlar.

Det blir tydligt för Wicke när han går in på djupet att det först och främst saknas en riktig beskrivning av vad demokrati innebär.

– Uppkomsten av demokrati nämns inte. Där står bara att den växt fram och införts. Politiker beslutade fram allmän och lika rösträtt. Demokrati beskrivs som identiskt med det system vi har. Det står inget om kampen som fördes av medborgarna. I böckerna framstår civil olydnad och direktdemokrati som ett hot, säger Wicke och fortsätter,

– Efter millennieskiftet skedde en omställning. Då såg man att ungdomar började strunta i demokrati och politikerföraktet ökade. Så läroböckerna vill dämpa de känslorna och uppmana och fostra till tillit mot systemet. Och om man inte har tilltro så är man medansvarig till demokratins fall. Problemet är att läroböckerna inte fungerar så. Det kan bli en motsatt effekt. Man går inte ut och klimatprotesterar för att man upplever att systemet fungerar. Man litar helt enkelt inte på att problemen löser sig fram till nästa val.

Det finns ingen väsentlig skillnad mellan läroböckerna oavsett vilket förlag de kommer ifrån. Innehållet har dessutom sett likadant ut under hela 2000-talet

– Jag har undersökt läroböcker som kommit ut efter 2011, när den nya läroplanen infördes. Men innehållet har varit detsamma under lång tid. På 80-talet såg det lite annorlunda ut, men möjlighet till reflektion fanns inte då heller.

Wicke menar att det allvarligaste som upptäckts i avhandlingen är att det saknas möjligheter för eleverna att reflektera och analysera innehållet, något eleverna ska göra enligt skolans demokratiuppdrag.

– Läromedlen är inte skrivna på ett sätt så att man förstår. I ett vanligt resonemang så använder man argument. Men böckerna sätter bara meningar efter varandra, rent språkligt blir det obegripligt. Sen beskrivs det inte vad demokrati är, bara att vi i västvärlden har det och det är det bästa systemet. Det finns inga öppningar för eleverna att själva reflektera över de olika system som finns, böckerna är väldigt fostrande.