»Kammarrätterna tillämpar affärssekretessen striktare«

offentlighet Domstolar tolkar reglerna om offentlighet och affärshemligheter allt striktare, och hemligstämplar ofta handlingar som rör privata verksamheter inom välfärden. Det säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt.

När SCB valde att hemligstämpla statistiska uppgifter om Sveriges skolor, och senare fick rätt i sin lagtolkning hos Kammarrätten i Göteborg, ledde det till upprörda reaktioner i de flesta politiska läger. Alla vill att skolors betyg och elevunderlag ska vara offentliga och kunna jämföras. Däremot har färre ifrågasatt domstolens lagtolkning, och de flesta förslag på lösningar handlar nu om att försöka kringgå sekretessen på olika sätt.

I slutet av augusti meddelade Kammarrätten i Sundsvall beslut om att Internationella engelska skolan (IES) affärsavtal med kommunägda bolaget Skellefteå industrihus AB inte skulle lämnas ut. En privatperson ville veta vilken hyra IES skulle betala till Skellefteå industrihus, och om den kunde anses rimlig i förhållande till de kostnader kommunen haft för att renovera lokalerna inför IES start, men fick alltså nej i domstol, efter att det kommunägda bolaget först nekat att lämna ut uppgifterna själva.

Domstolen anser att uppgifter om hyresnivåer, hyrestillägg och anpassningskostnader (som här kan antas vara bolagets kostnader för att renovera skollokalerna) kan skada Skellefteå industrihus AB, om de blir kända för konkurrenter.

Mats Törnered, kammarrättslagman, säger att frågan här inte har gällt att skydda IES affärshemligheter, utan att skydda det kommunägda bolagets affärsuppgifter från konkurrerande bolag som verkar inom lokaluthyrning.

Att Skellefteå industrihus agerar i politikens intresse, efter beslut som fattats av folkvalda politiker, ändrar inte hur lagen ser på saken, enligt Mats Törnered. Om det däremot hade varit kommunen direkt som slutit avtal med IES, och inte via det helägda bolaget, hade det ändrat rättens syn på sakfrågan.

– Ja, då hade det antagligen varit annorlunda, för kommuner brukar inte bedriva affärsverksamhet på det sättet. Även om jag inte kan svara säkert på hur utgången hade blivit i ett sådant mål, säger Mats Törnered.

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, anser att det har skett en förskjutning i synen på offentlighet och sekretess.

– Det är inte så att lagstiftningen har ändrats, men det känns som att det finns en förskjutning i tillämpningen från både myndigheter och domstolars sida mot att man är mer benägen att sekretessbelägga saker, säger Olle Lundin.

Samtidigt säger Olle Lundin att han också skulle kunna komma fram till att uppgifterna om hyresavtalet mellan IES och det kommunägda bolaget i Skellefteå är affärshemligheter i det aktuella fallet.

– När det gäller affärssekretess kan nästan vilken information som helst ses som något som potentiellt kan skada företaget. Jag tror inte riktigt att när man började reglera det här och föra in affärssekretessen i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL), att man menade att de här fallen skulle klassas som affärshemligheter.

Han menar att när dagens regelverk kom till fanns nästan inga privata entreprenörer inom välfärden utan de företag man ville skydda var de som exempelvis sålde produkter till offentlig verksamhet.

– Då ville man skydda kontrakt om affärer, Det känns som en lite annorlunda situation än den vi har idag. Jag skulle ju vilja påstå att skolor och vårdverksamheter är en del av det allmänna, säger Olle Lundin.

Det finns ingen diskussion hos domstolen om å ena sidan, å andra sidan, utan man väger inte ens olika intressen mot varandra.

– Kruxet när vi skapar en marknad på områden som tidigare varit offentligt är att det minskar journalisters möjlighet att granska betydligt. Det är aldrig någon som pratar om sådant när man gör privatiseringsreformer, utan då handlar det om att allt ska bli så bra och effektivt – men vi förlorar ju insyn, säger Olle Lundin.

Han anser att kammarrätter på senare år har tenderat till att sträcka ut affärssekretessen längre än vad man har gjort tidigare.

– Man tillämpar den på ett striktare sett. Det finns ingen diskussion hos domstolen om å ena sidan, å andra sidan, utan man väger inte ens olika intressen mot varandra. Men till exempel fallet med att vi inte längre kan jämföra skolor för att det är sekretess kom som en överraskning och ställer friskolereformen på sin ända. Där skulle det vara välkommet att man fick upp det i Högsta förvaltningsdomstolen (HfD). Jag känner inte till att någon har försökt driva det högre upp.

Han konstaterar att en praxis-skapande dom i HfD skulle kunna gå åt bägge håll.

– Men då vet vi i alla fall hur det är. För man kan inte dra så många slutsatser av en kammarrättsdom.

Tendensen med ökad sekretess ser Olle Lundin också hos myndigheter.

– Respekten för offentlighet och insyn från myndigheternas sida har minskat radikalt de senaste fem åren. Nu skäms man inte ens för att man sitter och raderar mejl för att man inte vill att journalister ska få tag på dem. Jag tror inte man skulle gjort så för 20 år sedan, säger han.

Men medan myndigheterna har ett egenintresse av att oegentligheter som man gjort sig skyldig till inte blir offentliga, finns ingen sådan tydlig förklaring när det gäller domstolarnas ändrade hållning. Eller? Även om Olle Lundin inte tror att jurister generellt påverkas av lobbying eller egna ekonomiska intressen, tror han att det har skett en allmän förskjutning i synen på privat och offentligt.

– Det är ganska svårt att förstå varför utvecklingen har gått åt det här hållet. Vi är väldigt extrema i Sverige med att privatisera. Ju mer man privatiserar, desto mer tror jag att man tappar synen på vad som är det allmänna, när skolor eller vård lika gärna kan vara privat drivna. Systemet hänger inte ihop, utan spretar åt alla håll. Jag är inte så säker på man för 20–30 år sedan skulle sagt att ”det här är en marknad, därför är det här en affärshemlighet”.