jämställdhet Feminismen har under valrörelsen annekterats av frågor som rör brott, trygghet och invandring. Det är en av flera slutsatser som feminister från olika läger drar i Dagens Arenas rundringning.
– I förhållande till den förra valrörelsen så har jämställdhetsfrågorna på ett sätt fått relativt lite utrymme. Feministiskt initiativ har ju inte synts alls på samma sätt som i förra valet, och jämställdhet har inte varit någon stor valfråga, säger Malin Rönnblom, professor i statsvetenskap vid Karlstad universitet och lektor i genusvetenskap vid Umeå universitet.
Samtidigt, menar hon, har jämställdhet vävts in i en större valagenda som är förment feministisk, men egentligen spelar på förlegade könsroller och främlingsfientlighet.
– Jämställdhetsfrågan har i stora delar annekterats av diskussionen om brott och straff, trygghet och invandring. På så sätt blir jämställdhet en fråga om att kvinnor inte ska vara rädda, att kvinnor behöver skyddas, då främst från rasifierade män.
– Frågor som handlar om varför kvinnor är både rädda och utsatta, både i det offentliga och i det privata rummet, kommer i skymundan. Mäns genomgripande privilegier i samhället diskuteras inte, säger Malin Rönnblom.
Frågor om SD:s jämställdhetspolitik, bland annat förslag om inskränkt aborträtt, som har kommit upp senaste veckorna betraktar hon mer som en »sorts kampyta« mellan S och SD i valrörelsen, även om inte minst frågan om fri abort är en central feministisk fråga.
– Jag tycker förra valrörelsen hade en mer genomgripande diskussion när jämställdhet kom upp, säger Malin Rönnblom.
Jämställdhet blir en fråga om att kvinnor inte ska vara rädda, att kvinnor behöver skyddas, då främst från rasifierade män.
Att mycket fokus legat på andra frågor, som invandring, integration och det parlamentariska läget är dock inte så förvånande.
– Jag kan förstå att väljare är trötta på frågan om regeringsbildning, men genom att vi går mot en unik parlamentarisk situation där blockpolitiken inte längre gäller, med tre relativt jämnstora partier där ett står för en människosyn som strider mot alla människors lika värde är det samtidigt inte så konstigt att regeringsbildningen hamnar i centrum, säger hon.
Vian Tahir, chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, håller med Malin Rönnblom om att flyktingpolitik har kopplats till jämställdhet under valrörelsen.
– Flera partier har gjort den här typen av kopplingar; antingen genom att vilja skydda kvinnor från utländska män eller att man ställer en generös flyktingpolitik mot satsningar för jämställdhet, säger Vian Tahir.
Hon är kritisk till KD:s affischer med budskapet »Skydda henne, inte förövaren«, som hon menar mer pekar ut flyktinginvandringen som ett större problem än för låga straff.
– Jag tycker att ordet jämställdhet och feminism har synts en hel del i valrörelsen, men det finns inte jättemånga konkreta förslag. Vänsterpartiets om sex timmars arbetsdag är bra och skulle underlätta för kvinnor tror jag, säger Vian Tahir.
En orsak till att feministiska frågor inte har lyfts mer, tror hon kan vara att både övriga partier och medier till vissa delar har köpt SD:s retorik.
– Vi har också en rörelse med troll som har kämpat ganska hårt, ganska länge med att peka ut medier i allmänhet, och public service i synnerhet, som vänstervridna och överdrivet politiskt korrekta. Det verkar ha lagt sig som en skugga över de redaktionerna, då mycket ämnen som har tagits upp är bygger på SD:s världsbild. Då hamnar feminism i skymundan, säger Vian Tahir.
Sakine Madon, politisk redaktör på liberala Vestmanlands läns tidning, tycker att det saknas uttalat feministiska politiker på framträdande plats hos partierna, och hon misstänker att det kan vara en orsak till att jämställdhetsfrågorna har fått en relativt undanskymd plats i årets valrörelse.
– Liberalerna har varken Birgitta Ohlsson eller Nyamko Sabuni, som var väldigt duktig på att lyfta hedersfrågorna. I Socialdemokraterna saknar Nalin Pekgul en framträdande plats. Egentligen borde det här vara politiker som är i högsta ledningarna i partierna, säger Sakine Madon.
Både vänstern och högern har sina blinda fläckar när det gäller kvinnoförtryck, tycker Sakine Madon, vars »hjärtefrågor« rör bland annat hedersförtryck. Högerns handlar om en övertro på valfrihet och att föräldrar vet bäst, till exempel när det gäller skolor med könsuppdelad undervisning. Vänstern ursäktar sexism genom att till exempel ställa sig bakom separata badtider i simhallen, av rädsla för att annars framstå som rasister eller gynna SD, menar hon.
Har det inte talats en del om kvinnors rättigheter i frågor som rör integration och migration?
– Jo, det är ju rätt mycket som har hänt. Jag tycker att det är fantastiskt bra om fler partier lyfter den typen av frågor. Men när Moderaterna exempelvis lyfte frågan om att förbjuda moralpoliser undrar man hur ska det här gå till? Man misstänker ibland att partierna inte riktigt är grundade i sina politiska förslag på det här området.
Hon önskar att det engagemang som syns i olika förslag som rör kvinnor med utländsk bakgrund ska hålla i sig, och inte visa sig bara för att det finns en folklig opinion i den riktningen.
Vi har aldrig tidigare varit med om att partier går till val på att minska jämställdheten. Det är ett tecken på att en internationell våg av anti-feminism har nått Sverige.
Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby, tycker istället att kvinnors rättigheter inte alls har lyfts fram i debatten om integration, trots att det borde vara ett »öppet mål«.
– Om man ska säga något om den här valrörelsen i jämförelse med andra så har vi aldrig tidigare varit med om att partier går till val på att minska jämställdheten, som SD när de vill inskränka aborträtten och KD vill minska genuspedagogiken i förskolan. Det är ett tecken på att en internationell våg av anti-feminism har nått Sverige, säger Clara Berglund.
Överlag tycker hon att de feministiska frågorna har »lyst med sin frånvaro« både i den politiska debatten och i valkompasser.
– Flera partier har fokuserat på sexualpolitik som en del av sin politik vad gäller brott och straff. När det gäller välfärd och sjukvård har man kopplat det till kvinnors löner och arbetsmiljö. Men jag tycker inte riktigt de här förslagen har fått genomslag.
Trots det har Sveriges Kvinnolobby exempel på ett antal feministiska förslag som de tycker är bra.
– Socialdemokraternas förslag om att ändra arbetsskadeförsäkringen till kvinnors fördel och Centerpartiets förslag om att minska skillnader statliga i löner. Liberalerna har fokuserat mycket på hedersrelaterat våld och förtryck och Vänsterpartiet har en särskild satsning på att höja kvinnors löner, säger Clara Berglund.
Att efterspelet av Metoo-rörelsen i höstas har ebbat ut och knappt märkts i valrörelsen har beskrivits som en besvikelse av många feminister. Vian Tahir tycker att mycket av kraven som restes i samband med Metoo var en form av »plåster på såren«-politik, som exempelvis förslag om porrfilter. Istället skulle resurserna göra mer nytta om de lades på
– Idag är sexualundervisningen uppstyckad på olika lärare och ämnen och då blir undervisningen inte standardiserad, utan mycket lämnas till den enskilda läraren.
Malin Rönnblom kallar de förslag som Metoo-rörelsen riktade gentemot politiker för »väldigt mainstream«, till exempel i form av krav på mer kunskap.
– Mycket av det som har hänt politiskt efteråt, som samtyckeslag och hårdare straff var ju redan på gång före Metoo, säger Malin Rönnblom.
Själv lyfte hon och statsvetarkollegerna Maud Eduards och Maria Jansson krav på en ny maktutredning, som skulle analysera kvinnors handlingsutrymme i förhållande till förd politik.
– Tanken var att ta som utgångspunkt att alla människors rätt till kroppslig integritet är en förutsättning för en fungerande demokrati.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
