Foto: Pixabay

Granskning Ingen dömdes för människohandel för sexuella ändamål under 2022 och ingen anmälan ledde till åtal. Majoriteten av polisregionerna har lagt ned sina människohandelsgrupper eller flyttat utredare till kampen mot gängkriminalitet. Det är ett stort problem, enligt Janna Davidson, polisens nationella människohandelsrapportör.

– Finns det inte några domar ser det ut som att det inte är ett problem. Då blir resurserna ännu färre och brotten prioriteras ännu lägre.

Misstanken om människohandel för sexuella ändamål och grovt koppleri väcks oftast när lokala områdespoliser gör ingripanden mot sexköpare. De grövre brotten lämnas sedan över till specialiserade människohandelsutredare. Tidigare har majoriteten av de sju polisregionerna haft sådana. Men de lyser nu med sin frånvaro. 

Utredarna är utlånade

Polisregionerna Väst och Syd har lagt ned sina människohandelsgrupper. Varken region Öst eller region Nord har specialiserade grupper. I Öst jobbar en person med att utreda människohandel. I Nord utreds människohandelsärenden av gruppen för grova brott i mån av tid. Det beror på att andra brott prioriteras högre och utredare ofta lånas ut till insatser mot gängkriminalitet och den pågående våldsvågen. I region Mitt har alla specialiserade utredare lånats ut, enligt Jana Davidson, polisens nationella rapportör om människohandel.

– Jag märker att utredningsförmågan har gått ned. Under 2022 har jag förstått att det har tagit hårt på deras förmåga. De har inte kunnat producera så mycket när det gäller människohandel eller koppleri.

2022 nåddes en bottennivå för antalet uppklarade fall av människohandel för sexuella ändamål. Trots att antalet anmälda fall ökat stadigt sedan början av 2000-talet. Hittills i år har bara ett åtal väckts, men personen friades av domstolen. Region Bergslagen har en prostitutionsgrupp med utredare i Falun, Karlstad och Örebro. Exakt hur många utredare det handlar om vill de inte tala om. I Stockholm finns fortfarande en människohandelssektion. Sådana behövs, enligt Janna Davidson.

– Renodlade människohandelssektioner eller grupper med spanare, utredare och underrättelseförmåga kan jobba upp ärenden. De behöver få jobba fredat och inte bli ianspråktagna. Människohandelsutredningar är långa och kräver uthållighet. 

Svåra utredningarna prioriteras bort 

På avdelningar som ansvarar för flera brottstyper är konkurrensen om resurserna hård och risken stor att ett potentiellt människohandelsärende läggs ned. Tunna anmälningar, som bygger på exempelvis enstaka tips eller ett enda sexköp, gör att polisen inte ser någon möjlighet att nå framgång i ärendet och istället prioriterar utredningar med bättre utsikter. 

Janna Davidsson och Silvia Ingolfsdottir Åkermark

 

En annan aspekt är att människohandelsärendena ska ledas av specialiserade åklagare vid riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, Rio. Men i praktiken hinner Rio inte alltid med människohandelsärendena, enligt Morgan Reijmer, chef för människohandelsgruppen i region Bergslagen. Lokala åklagare saknar specialiserad kunskap och under deras ledning minskar chanserna att fallen når åtal eller fällande dom. Även tingsrätternas kunskapsbrist och ovana vid att döma i människohandelsmål försvårar. Människohandelsdomarna är så pass få att de saknas tillräckliga prejudikat som domstolarna kan grunda sina beslut på. 

Kritik från EU

Sverige har kritiserats av EU för att så få fall klaras upp. FN:s arbetsorganisation ILO:s har i sin tur ställt frågor till svenska regeringen om vilka åtgärder som vidtagits. Svaret lyder: De har utbildat myndigheter om människohandel, startat en telefonlinje där professionella kan få vägledning och tagit fram en hemsida om prostitution och människohandel. I höst ska åklagare få utbildning. 

Det har inte gett resultat i brottsstatistiken. 2022 landade antalet uppklarade fall på noll. Silvia Ingolfsdottir Åkermark, som är advokat specialiserad på människohandel, är kritisk till att polisen inte prioriterar brotten högre. Att Region Stockholm har en människohandelssektion räcker inte.

– De verkar inte prioritera att jobba med människohandel, för det finns inga ärenden, säger hon. 

Naiva poliser 

Polisanmälningarna ökar över tid, men för en utsatt person är det långt ifrån självklart att anmäla. Oro för utvisning eller för att förövare ska hämnas hindrar utsatta från att träda fram. Att våga eller vilja berätta och delta i rättsprocessen tar tid och en avgörande faktor är att känna sig trygg, enligt Silvia Ingolfsdottir Åkermark. Brottsoffer har rätt till ett socialt skyddsnät i form av tillfälligt uppehållstillstånd, reflektionsperiod, stöd, skydd, sjukvård och bostad. Men det brister i dag. 

– Att tro att man ska berätta allt i det första förhöret med polis är ganska naivt. Man vill att det ska gå snabbt, men det gör inte det med så här utsatta människor. Många kommer från länder där man över huvud taget inte litar på polisen, säger hon.

Målsägandebiträden med kunskap om utsatthet i människohandel måste kopplas in tidigt. Polisen måste jobba nära civilsamhället som kan bygga förtroende och skapa trygghet – det har Ingolfsdottir Åkermark sett positiva exempel på i bland annat Storbritannien och USA. Från Storbritannien tar hon även exemplet ”kulturella experter” som bistår polisen i hur frågor ska ställas.  

Ökade migrationsströmmar väntas förvärra

I EU har antalet utsatta för människohandel minskat över en tioårsperiod, men ökat något mellan 2020 och 2021. Framåt väntas stora migrationsströmmar i världen öka risken att fler utsätts för människohandel. 

Hur det påverkar Sverige återstår att se. Janna Davidson och Silvia Ingolfsdottir Åkermark tror inte att den låga risken att åka fast kommer leda till att människohandeln till Sverige ökar. 

– Det är flera parametrar som styr, möjligheten att tjäna pengar och regleringen av prostitution, menar Janna Davidson.

Helena Björk