Pressbild/Ninni Andersson/ Regeringskansliet

När Barack Obama besökte Stockholm i förra veckan prisade han Sveriges klimatarbete, och menade att USA har mycket att lära av oss. Fredrik Reinfeldt såg nöjd ut när han förklarade att länderna ska arbeta gemensamt i kommande klimatförhandlingar för att få ner koldioxidutsläppen.

Annars är klimatet inte något favoritämne för statsministern. Sedan klimatmötet i Köpenhamn 2009 har han varit direkt ointresserad av frågor som rör miljön. Fredrik Reinfeldt har inte tagit upp klimatfrågan i ett anförande till riksdagen sedan januari 2010.

Och alliansens facit när det kommer till miljöpolitiken är smutsigt. Sverige har – tvärtemot vad regeringen ofta påstår – ökat sina koldioxidutsläpp de senaste 20 åren. Miljöbudgeten har däremot minskat drastiskt.

Symptomatiskt för regeringens miljöintresse är att de i fjol stängde den statliga myndigheten Expertgruppen för miljöstudier (EMS), som i sju år oberoende har granskat miljöpolitiken. EMS ordförande skrädde inte orden när hon skriftligen kommenterade beslutet till finansminister Anders Borg: ”Det finns inget beslutsunderlag, gruppen läggs ned i en närmast panikartad och synnerligen illa skött process.”

Fredrik Reinfeldt ger intryck av att tycka att Sveriges klimatarbete är tillräckligt. I stället brukar han fokusera på att det är tillväxtländerna och USA som behöver göra mer för att minska sina utsläpp och ställa om. Men granskar man Sveriges finansiella stöd till klimatsatsningar i fattiga länder har även det minskat under alliansregeringen.

Statliga Vattenfalls köp av holländska Nuon och kolkraft i Tyskland har inte bara varit ett ekonomiskt haveri av gigantiska mått för svenska skattebetalare. Det har också varit en miljöpolitisk katastrof. Vattenfalls kolkraft släpper ut lika mycket koldioxid som den svenska industrin tillsammans – vilket gör bolaget till en av Europas största klimatbovar.

Över hela världen talas det om hur en grön omställning är väsentligt för att nå klimatmålen – men också för ekonomisk tillväxt. Trots det läggs mycket av ansvaret på individen i den svenska miljödebatten. Man ska konsumera sig till en bättre miljö genom att välja ekologiska produkter och köpa utsläppsrätter. Det räcker inte. Vi behöver bättre järnvägar och kommunikationer, energieffektivisera miljonprogrammen, avveckla den fossila energin – och få förutsättningar att konsumera smartare. För det krävs statligt ansvar och politiska initiativ.

Mellan den 23-26 september kommer FN:s Nobelprisade klimatpanel IPCC att presentera sin första klimatrapport på sex år i Stockholm. Enligt förhandsrapporteringen kommer den att visa hur temperaturen fortsätter att öka och att Arktisisen smälter fortare än vad man tidigare har förutspått. Världens ögon kommer att vara riktade mot Sverige under konferensen. Det vore ett utmärkt tillfälle för Sverige att återigen ta på sig ledartröjan för det klimatarbete som är absolut nödvändigt för inget mindre än planetens fortlevnad.