social pelare EU-kommissionen vill utvidga den »sociala« sidan av EU och har föreslagit stärkta rättigheter för arbetstagare. Men i Sverige säger samtliga partier i riksdagen nej för att kunna skydda den svenska modellen.

Som en del av den sociala pelare som EU-länderna enades om på toppmötet i Göteborg har EU-kommissionen föreslagit en rad förslag för att stärka arbetstagares rättigheter i unionen. Till dem hör skyldighet att informera arbetstagare skriftligt om deras rättigheter, en maximal provanställningstid på sex månader, rätt till fortbildning för arbetstagare utan löneavdrag och en gemensam definition av begreppet arbetstagare inom EU.

Men som vanligt när det gäller frågor som går in på kollektivavtalens område är svenska partier och arbetsmarknadens parter skeptiska. I det här fallet säger ett enhälligt arbetsmarknadsutskott nej till förslaget, och riksdagen väntas gå på samma linje när de röstar om förslaget den 28 februari.

Även regeringen uppger sig vara »tveksam« till om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, som innebär att beslut inom EU ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Det ska alltså inte införas regler och lagar på EU-nivå om man hellre kan besluta om frågan nationellt.

Huvudmotiveringen från riksdagspartiernas sida är att förslaget »innebär ett ingrepp i den svenska arbetsmarknadsmodellen« och att det strider mot subsidiaritetsprincipen. När det gäller arbetstagarbegreppet anser utskottet att det definieras bäst på nationell nivå, vilket ger möjlighet till anpassning efter olika länders skilda system.

Ett gemensamt begrepp skulle riskera att få konsekvenser som inte är överblickbara på andra områden än vad som rör arbetsrätt.

– Det är ju subsidiaritetsfrågan som gör att vi avvisar förslaget och det gör vi efter att det varit ganska enigt motstånd från både den fackliga sidan och arbetsgivarsidan, säger Ali Esbati är arbetsmarknadspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Han tycker att det förslag som sticker ut mest och som skulle kunna få mest långtgående konsekvenser är just att fastslå en gemensam EU-definition av arbetstagarbegreppet.

– Risken är att om man går in med en sådan definition kan det inkräkta på andra områden, exempelvis hur man tolkar olika typer av kollektivavtal. Avgörande för oss där har varit att det fanns en oro från fackligt håll.

Ali Esbati tror att arbetstagares rättigheter enligt svensk lag skulle kunna försvagas med ett gemensamt arbetstagar-begrepp, exempelvis i fall där personer på pappret är egenföretagare men har villkor som liknar anställdas.

– Det är inte säkert det skulle bli sämre för svenska arbetstagare. Men vi har en situation idag där det är den faktiska relationen mellan den som arbetar och den som betalar lön som gäller, och då kan det vara så att med atypiska arbetsformer skulle man inte kunna kalla de personerna för arbetstagare.

Ali Esbati ser gärna att fler EU-länder stärker arbetstagares rättigheter för att leva upp till sociala pelaren, men att det sker på nationell nivå.

Ser du en risk att andra länder inte stärker arbetsrätten om Sverige och andra länder säger nej till gemensamma förslag?

– Jag ser att den diskussionen finns och det är utifrån det som vi har varit positiva till den sociala pelaren. Vi skulle vilja se ett tydligt socialt protokoll där man slår fast att arbetstagares rättigheter inte ska underordnas rätten till fri rörlighet för kapital.

När det gäller att reglera maximal provanställningstid är Ali Esbati inte lika kritisk till frågan i sig.

– Jag är inte sådan att jag säger att det aldrig kan finnas en sån minimireglering, säger han.

Centerpartiets riskdagsledamot Fredrik Christensson är, liksom övriga allianspartier kritisk till hela den sociala pelaren som idé, och även till det här förslaget.

– Den första är att det är alldeles för långtgående och vi tycker att det är saker som man kan och ska besluta om på nationell nivå, säger Fredrik Christensson.

Däremot kan han tänka sig att formulera om aktuell EU-lagstiftning så att den är anpassad till dagens situation. Men det ska inte inkräkta på befintliga svenska regler och områden där arbetsmarknadens parter i dag beslutar.

– Om du frågar vad jag ser som allvarligast i förslaget är det att ändra arbetstagarbegreppet och att gå in och reglera kring provanställningar, säger Fredrik Christensen.

Allianspartierna driver att provanställningstiden i Sverige ska förlängas från dagens sex till 12 månader.