Bild: Pixabay

politik Energikällor kan användas som medel för påtryckningar och har därför blivit en del säkerhetspolitiken. Analysen av energisystemen i EU visar att förnybart är den enda vägen till både klimatomställning och energisäkerhet, skriver Hedi Bel Habib.

Energisäkerhet hamnar normalt inte så ofta i fokus i debatterna om säkerhetspolitiken. Enligt traditionellt betraktelsesätt är det bara när energibrist hotar försvarsförmågan, som energifrågor anses höra till central säkerhetspolitik. Utvecklingen i samband med Ukrainakrisen har dock gjort att allt fler möjliga hot mot energiförsörjningen omtalas som ”säkerhetspolitiska hot”. 

Säkerhetspolitik inkluderar även energisäkerhet och handlar därför inte bara om frågor som rör krig, fred och väpnade konflikter. Energisäkerhet är ett försvarspolitiskt begrepp som av Internationella energirådet definieras som “oavbruten tillgång till energiresurser till ett överkomligt pris”. FOI lägger också till parametrar som att energitillgången skall försäkra att “samhällets funktion nu och i framtiden inte skall äventyras. 

Energileverantörer kan användas som medel för politiska påtryckningar och därför har energipolitiken blivit en del säkerhetspolitiken. Energisäkerheten har aktualiserats med Ukrainakrisen och Europas beroende av gasimport från Ryssland. Energi inkluderar elproduktion, värme, transport vilka är livsnödvändiga i vardagen. Rysslandskrisen kan därför leda till stora störningar i Europas energiförsörjning.

Internationella erfarenheter visar att varken utbyggnad av kärnkraft eller tidig avveckling kan garantera energisäkerheten.

Internationella erfarenheter visar att varken utbyggnad av kärnkraft eller tidig avveckling kan garantera energisäkerheten. Det visar en jämförelse mellan Frankrike, Tyskland och Sverige, tre länder som har valt tre skilda energipolitiska strategier, med helt skilda utfall när det gäller naturgasberoende i allmänhet och beroende av rysk gas i synnerhet. 

 

Av tabellen ovan framgår det att den största producenten av el från kärnkraft är Frankrike. Kärnkraften i Frankrike  står för 52 procent av EU:s totala produktion av el från kärnkraft. Kärnkraften står för 67 procent av den nationella elproduktionen i Frankrike. Landet har ensidigt satsat på kärnkraft, medan andelen el från förnybara källor ligger på 24,8 procent. Tittar vi på landets beroende av gasimport från Ryssland kan vi konstatera att den ligger på 24 %.

Tyskland har varit tidiga med att avveckla kärnkraft och de sista 2 kvarvarande kärnkraftverken avvecklas under 2022. Utfasning av kärnkraft har inte ersatts med tillräcklig utveckling av förnybara källor. Elproduktionen från förnybara källor ligger på 44,7 procent. Förutom landets beroende av inhemsk kolkraft hamnar landet i ett stort beroende av gasimport från Ryssland som uppgår till 49 procent. Dessutom är hälften av alla tyska hushåll beroende av naturgas. 

Den ryska naturgasen svarar för drygt 40 procent av världens samlade naturgasreserver. Tittar vi på hela EU kan vi konstatera att unionens gasimport från Ryssland uppgår till nära 47 procent. EU:s andel el från förnybara energikällor uppgår till 37,5 procent.

Sverige är inte särskilt beroende av naturgas, mycket få hem värms upp den vägen. På den europeiska kontinenten ser det annorlunda ut. Där är beroendet av naturgasen betydligt större. Sveriges naturgasberoende ligger på 0,96 procent och det mesta går i ledning upp längs Västkusten, och nästan all naturgas importeras från Danmark. 

Mot bakgrund av att Sverige har ett energipolitiskt mål om ett 100 procents förnybart elsystem till 2040 har landet idag 74,5 procent av elproduktion från förnybara källor. Landet har valt en energiomställningsstrategi där kärnkraften fasas ut i samma takt som förnybart utvecklas.

EU-lagstiftningen om främjande av förnybara energikällor har utvecklats mycket de senaste 15 åren. EU:s ledare fastställde 2009 ett mål enligt vilket 20 % av EU:s energiförbrukning senast 2020 skulle komma från förnybara källor. 2018 enades man om ett mål enligt vilket 32 % av EU:s energiförbrukning senast 2030 skulle komma från förnybara källor. EU:s nya klimatambitioner innebar att man i juli 2021 föreslog att medlagstiftarna skulle revidera målet till 40 % senast 2030. De framtida politiska ramarna för perioden efter 2030 diskuteras för närvarande. 

Analysen av energisystemen i EU och Sverige visar att förnybart är den enda vägen till både klimatomställning och energisäkerhet. Sverige har högst andel förnybar el och högst energisäkerhet i hela EU och kan därför bana vägen för EU:s energisäkerhet.

 

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook