Bild: Pixabay

Politik Inom kort kommer EU-kommissionen presentera ett omfattande paket med helt ny klimatlagstiftning. Magnus Nilsson beskriver vilka områden kommissionens förslag kommer att beröra och hur de kan påverka Sverige.

När Europaparlamentet dagen före midsommarafton, efter en långdragen och svår förhandlingsprocess, slutligen godkände EUs nya klimatlag, var det bara första steget i en mera omfattande process som på sikt kommer att radikalt omdana det mesta i medlemsstaterna: industrin, energisystemen, jord- och skogsbruk, transporter – allt. En klimatrevolution.

Huvudpunkterna i den nya lagen:

  • Senast 2050 ska EU vara klimatneutralt, därefter ska kolinlagringen vara större än utsläppen.
  • 2030 ska nettoutsläppen vara minst 55 procent lägre än 1990. Dessutom skärps kraven på kolinlagring i landskapet så att nettominskningen blir nästan 57 procent.
  • Ett nytt delmål för 2040 ska antas om några år.
  • En “koldioxidbudget” ska antas (innebär ett tak på de totala utsläppen).

Nu vidtar nästa fas: att skärpa alla möjliga delar av den europeiska lagstiftningen. Plus massvis med beslut och initiativ som medlemsstaterna måste ta. Många, många knepiga förhandlingar och svettiga kompromisser framöver. Delar av den svenska, nationella klimatpolitiken kommer att sköljas bort av EU-politiken. Det svenska klimatpolitiska ramverket måste sannolikt byggas om.

Den 14 juli ska EU-kommissionen att presentera ett omfattande paket med drygt 10 förslag om helt ny eller radikalt omarbetad lagstiftning som drivs fram av klimatlagen. Under de närmaste åren ska Europaparlamentet och regeringarna var för sig formulera egna positioner, som därefter ska jämkas samman till ny lagstiftningen.

Här är några av de områden kommissionens förslag kommer att beröra och hur de kan påverka Sverige. Det väntade innehåller har delvis börjat läcka ut:

Utsläppshandeln

Idag omfattar systemet knappt 11 000 stora energi- och industrianläggningar samt flyget inom EES (EU27 + Island, Lichtenstein & Norge). Sedan 2005 har utsläppen fallit med 35 procent.

För att de nya, tuffare målen för 2030 och 2050 ska kunna klaras måste utgivningen av nya utsläppsrätter strypas rejält, vilket i sin tur lär pressa upp priset på utsläppsrätter ytterligare. Dyrare utsläppsrätter gynnar svensk skogsindustri och de pågående satsningarna på fossilfritt stål, och gör det ännu mera attraktivt att bygga ut svensk vindkraft. Sverige vinner på utsläppshandeln.

Idag finns ingen reglering av utsläppen från internationell sjöfart. Kommissionen väntas föreslå att även sjöfarten inkluderas i utsläppshandeln. Detta lär utlösa konflikter med resten av världen, som kommer att hävda att åtgärden är ett förtäckt handelshinder.

Beträffande flyget finns en besvärlig överlappning mellan nuvarande EU-system och det FN-rattade, globala utsläppskompensationsystemet CORSIA, som måste lösas. I övrigt väntas kommissionen föreslå dels kraftigt minskad (eventuellt slopad) gratistilldelning av utsläppsrätter till flyget, dels obligatorisk inblandning av förnybar flygfotogen. Den skyldighet att blanda in förnybart som börjar gälla vid svenska flygplatser 1 juli lär därför vara överspelad redan om ett par år.

Skärpta krav på flyg och sjöfart betyder nya kunder för svensk biodrivmedelsindustri.

Utsläpp utanför utsläppshandeln

Utsläppen utanför utsläppshandeln (transporter, bostadsuppvärmning, metan och lustgas från jordbruket) måste minska betydligt snabbare än hittills. För att säkra detta väntas kommissionen föreslå ett nytt, separat utsläppshandelsystem, för vägtrafik och uppvärmningsändamål, som sätter ett tak för hur stora utsläppen från dessa verksamheter får bli. Idén har mött hårt motstånd från länder i öst, men även från miljöhåll med argumentet att det ökar hushållens kostnader för uppvärmning och bilkörning. Motståndarna hävdar att det räcker med tuffare energi- och utsläppskrav på bilar och byggnader. Parallellt väntas nuvarande system med nationella tak för utsläpp utanför nuvarande utsläppshandel behållas. Om utsläppshandeln tenderar att leda till att köpstarka tyska och svensk bilister lägger beslag på stor del av det gemensamma utsläppsutrymmet, kommer de svenska och tyska regeringarna att tvingas ingripa, t.ex. genom höjda drivmedelsskatter.

För Sveriges del skulle en utsläppshandel som även omfattar drivmedel och villaolja att betyda att den svenska koldioxidskatten, en grundbult i den svenska politiken, i huvudsak tappar sin funktion som klimatpolitiskt styrmedel.

De naturliga kollagren (”LULUCF”)

EUs 2050-mål är inte att eliminera alla utsläpp, utan ”klimatneutralitet”. För att neutralisera återstående utsläpp måste den årliga tillväxten av de naturliga kollagren – i skogar, våtmarker, jordbruksmark, långlivade träkonstruktioner – öka till motsvarande kring 500 miljoner ton koldioxid per år, dubbelt så mycket som idag. För att länderna ska kunna leverera måste jordbruket ändras, virkesförråden öka (=virkesuttag måste hållas nere) och byggande i trä gynnas.

I Sverige är skogsindustrin mycket kritisk till planerna, eftersom minskade avverkningar skulle höja råvarupriserna. Ökad kolinlagring är samtidigt en mycket billig åtgärd som genast ger klimatnytta och dessutom främjar biologisk mångfald.

”Klimattullar”

Tuffare EU-politik lär åtminstone kortsiktigt driva upp priserna på europeisk industriproduktion. Effekten kan bli att både produktion, investeringar och utsläpp flyttar till andra delar av världen. Som motdrag väntas kommissionen föreslå någon typ av gränsmekanism (”klimattull”, Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM), i första hand för stål, aluminium, cement och raffinaderiprodukter. Parallellt förlorar de berörda industrierna sin gratistilldelning av utsläppsrätter.

Förslaget är mycket kontroversiellt. Högljudda protester från resten av världen, rentav handelskrig, är att vänta. Huruvida planerna alls överlever den politiska processen är oklart. Utan CBAM kan ytterligare utsläppsminskningar krävas inom trafiken, uppvärmningen etc. Svensk industri oroas sannolikt mera av potentiella handelskrig än av konkurrensen från tillverkare i länder med svag klimatlagstiftning.

Bilar

För att skynda på skiftet från förbränningsmotorer (ICE, Internal Combustion Engine) till batteri- eller vätgasdrift väntas kommissionen föreslå skärpningar av utsläppskraven på nya bilar som i praktiken leder till ett försäljningsförbud för ICE-bilar 2030 eller 2035. Volvo Cars har efterlyst ett förbud. De svenska tillverkarna av tunga fordon hejar på, liksom den snabbväxande svenska batteriindustrin. Bilindustrins nuvarande underleverantörer bävar.

För teknikskiftet krävs att ett mer eller mindre heltäckande nät av laddstolpar och vätgaspumpar snabbt etableras. Redan idag finns vissa krav på länderna om sådan infrastruktur. Denna lagstiftning väntas skärpas radikalt.

Förnybar energi

Enligt nuvarande lagstiftning ska 2030 minst 32 procent av energitillförseln inom EU vara förnybar. Detta mål väntas höjas till minst 40 procent, vilket lär sätta press på andra länder, men knappast påverka Sverige med en förnybartandel på redan en bit över 50 procent. Sverige lär dock protestera mot förslag om skärpta miljökrav på bioenergi från skogen.

Energi i hus

Ska 2050-målet klaras måste energibehoven i de europeiska bostäderna minskas radikalt. Den EU-lagstiftning om energiprestanda hos nya hus som finns måste skärpas, men den stora utmaningen är att energisanera de befintliga byggnaderna. För att sänka energibehoven är de högre energipriser den nya utsläppshandeln väntas ge sannolikt avgörande. Men högre energipriser är samtidigt naturligtvis en fråga med enorm fördelnings- och regionalpolitisk sprängkraft. Hur ska Europas fattiga klara kostnaden? Kommissionen väntas föreslå omfattande ekonomiska bidrag knutna till åtgärder som sänker behoven av uppvärmningsenergi. Är ”snåla Sverige” berett att bidra?

Energiskatter

Allt som har med skatter att göra är knepigt att hantera inom EU, eftersom beslut kräver att alla regeringar är ense. Kommissionen väntas föreslå att nuvarande förbud mot beskattning av flyg- och sjöfartsbränsle för internationell trafik slopas, men går ö-nationer som Malta och Cypern med på det? Ett sätt för medlemsstaterna att parera priseffekterna av ett nytt handelssystem för transporter och bostadsuppvärmning skulle kunna vara att tillåta lägre energiskatter än nuvarande lagstiftning tillåter. Sänkta energiskatter – för klimatets skull?

Efter parlamentet hade godkänt klimatlagen såg klimatkommissionären Frans Timmermanns skäl att citera Winston Churchills ord från november 1942 efter de allierades seger vid slaget vid el-Alamein:
This is not the end. This is not even the beginning of the end. It is – perhaps – the end of the beginning.

Ofantligt mycket arbete återstår. EUs klimatrevolution har bara börjat.

 

***

Följ Dagens Arena på Facebook