debatt För två år sedan omkom fem byggnadsarbetare i en hissolycka. Sedan dess har många fler mist livet, förra året dog över femtio personer på jobbet. Vi behöver skärpa reglerna och förbjuda de långa kedjorna av underentreprenörer, skriver Hanna Gedin (V).
Den tragiska hissolyckan i Sundbyberg 2023, där fem byggnadsarbetare dog, borde ha blivit en väckarklocka. Det är en av de värsta arbetsplatsolyckorna i modern tid Tre dagar efter olyckan var det fortfarande oklart vilka tre av männen var och vem som var deras arbetsgivare. Det säger mycket om hur svåröverblickbara ansvarskedjorna har blivit i byggbranschen.
På arbetsplatsen i Sundbyberg var hela 119 underentreprenörer inblandade. När så många aktörer är inblandade suddas ansvaret ut och säkerheten blir lidande. Nyligen inleddes rättegången där tre ställs inför rätta.
Ingen människa går till jobbet med tanken att aldrig komma hem igen. Ändå är det verkligheten för alltför många. Bara i år har elva personer i Sverige dött i arbetsplatsolyckor och ännu är bara våren kommen. Under de senaste tio åren har över 400 arbetare omkommit på jobbet. Bakom varje dödsfall finns en familj som förlorat en anhörig, kollegor som lämnas i chock och arbetsplatser som aldrig mer blir sig lika.
Fel att minska krav på företag
Trots detta behandlas dödsolyckor i arbetslivet ofta som isolerade händelser. Det är en bekväm undanflykt för den som sitter på verktygen men inte vill göra någonting åt problemet. Både den svenska regeringen och EU-kommissionen pratar allt oftare om behovet av att minska regelbördan för företag. Krav på säkerhet och tydligt arbetsmiljöansvar beskrivs inte sällan som administrativt krångel, som ett hinder för tillväxt och konkurrenskraft.
Men över 400 dödsfall på tio år är inte isolerade händelser. Det är knappast för många regler som orsakar dödsolyckorna på jobbet, det är för få regler med för dålig efterlevnad.
För att stoppa döden på jobbet krävs en tydlig kursändring där arbetarnas trygghet trumfar jakten på snabb vinst. En av de viktigaste åtgärderna som Vänsterpartiet driver är att begränsa de långa kedjorna av underentreprenörer. Vi anser även att bemanningsföretag bör förbjudas från att utstationera arbetskraft i byggsektorn, eftersom otrygga anställningar ofta hindrar arbetstagare från att slå larm om brister.
Därutöver krävs skärpta kontroller av företag som verkar över landgränserna, så att oseriösa aktörer inte kan bete sig illa i ett EU-land och sedan flytta verksamheten vidare till ett annat land när man blir påkommen. Det ska också vara självklart att myndigheter, kommuner och regioner tillåts kräva kollektivavtal i offentliga upphandlingar. Inga skattepengar ska finansiera dåliga villkor och en otrygg arbetsmiljö.
Låt nollvisionen i trafiken vara förebild
Vi har sett förut att politiska beslut kan rädda liv. I slutet av 90-talet bestämde riksdagen att varje person som dör i trafiken är en person för mycket. En nollvision infördes, hastigheter sänktes, vägar byggdes om och regelverk skärptes. Att kapa några minuter av restiden – på näringslivsspråk ”effektivisera tiden i bilen” – bedömdes vara underställt människors liv och hälsa. 27 år senare har antalet döda i trafiken minskat från 500 till 149. Politik gör skillnad. Regler räddar liv.
Samma beslutsamhet saknas när det gäller arbetslivet. Det räcker inte att säga att ingen ska dö på jobbet, det krävs konkreta åtgärder för att se till att det blir verklighet. I grunden handlar det om vilken arbetsmarknad vi vill ha. Ska företag konkurrera genom lägre kostnader till varje pris eller genom bättre villkor, högre kvalitet och tryggare arbetsplatser?
Vi vet att en förändring är möjlig. Vi har redan gjort det i trafiken och vi kan göra det igen i arbetslivet. Men då krävs det politiskt mod att sätta människors liv före företagens ekonomiska intressen.
Hanna Gedin (V), ledamot i Europaparlamentet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
