Lika mycket en språngbräda för utveckling.
Under hösten har jag gått en kvällskurs på Stockholms universitet. En kväll i veckan har en blandad grupp människor med olika åldrar, erfarenheter och bakgrund setts för utveckla vår förmåga att tala och presentera inför andra människor. Vissa kommer direkt från gymnasiet, andra vill byta yrkesinriktning och ytterligare några vill kompetensutveckla sig. Men gemensamt för alla är att det har varit en möjlighet att utveckla sin förmåga och växa som människa.
Med kvällsundervisning, engagerade lärare och tillhandahållna lokaler är det långt ifrån säkert att varje kursdeltagare någonsin kommer “betala tillbaka” kostnaden i kronor och ören för den här kursen. Ändå har vi kunnat vara här. Hur kan det komma sig?
Växer när de får chansen
Jo, det är tack vare en enkel, men kraftfull idé: Att människor växer när de får chansen.
Utbildningssystemet vilar på den idén och är en del av vårt gemensamma, generella välfärdssystem. Tillsammans med sjukvårdssystemet, barn- och äldreomsorgen, pensionssystemet och socialförsäkringen med sjuk- och föräldrapenning utgör välfärdssystemet ett skattefinansierat skyddsnät när livet inte blir som vi tänkt oss. Oftast är det så vi ser välfärdssystemet, som ett skyddsnät.
Men för de allra flesta är välfärdssystemet mycket mer än ett skyddsnät, snarare har det ofta funktionen som möjliggörare. För lika mycket som välfärdssystemet fungerar som skyddsnät i samhället, lika mycket fungerar det gemensamma generella välfärdssystemet som en språngbräda. En språngbräda till högre utbildning, en språngbräda till att våga bilda familj, en språngbräda till nya idéer och kanske rent av till nästa enhörningsföretag.
Appropå ekonomisk framgång. Sverige är ett land med stora ekonomiska skillnader. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har, efter skatt, i genomsnitt 700 procent högre inkomster än den tiondel som tjänar minst. Enligt Världsbanken motsvarar inkomsterna i den högsta tiondelen av befolkningen medelinkomsten i Schweiz, ett av världens rikaste länder. I den lägsta tiondelen motsvarar inkomsterna i stället medelinkomsten i Kazakstan. De representerar 20 procent av Sveriges befolkning, men lever i helt olika ekonomiska verkligheter. Alla förstår att möjligheten och chansen att styra sitt liv ser väldigt annorlunda ut om du föds i Schweiz eller i Kazakstan.
Går miste om potential
Vårt generella välfärdssystemet finns för att minska de skillnaderna. Det suddar inte ut alla olikheter, men det ser till att startlinjen inte avgör hela livets lopp. Utformningen av välfärdssystemet bygger på en övertygelse om att den kunskap, kompetens och idéer som i framtiden ska lyfta Sverige kan komma från alla samhällsskikt. Jämnar vi inte ut förutsättningarna går vi miste om potential, både mänsklig, kreativ och ekonomisk potential.
Eftersom välfärdssystemet gör att framgång inte bara är reserverad för några få, utan möjlig för många bygger finansieringen på en solidarisk princip. Den som når ekonomisk framgång kommer genom skattesedeln att bidra mer. I grunden handlar det om tillit. Tillit till att människor vill bidra. Tillit till att samhället stöttar upp när behovet kommer. Och tillit till att människor växer när de får chansen.
Det kommer alltid att finnas människor som kritiserar välfärdssystemet. Som menar att människor mjölkar systemet medan andra drar ett tungt lass. Den kvällskurs som jag gått under terminen har visat på motsatsen. När samhället investerar i oss människor, då utmanar vi oss, utvecklas och växer som människor. Det skapar förutsättningar för ett ännu bättre samhälle i framtiden.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
