Massmördaren Anders Behring Breivik kunde ha gripits tidigare. Myndigheternas arbete gav prov på dålig samordning, dålig krisberedskap och usel IT-kompetens. Den norska 22-julikommissionen har presenterat sin rapport om dåden i Oslo och på Utøya. Kritiken är inte nådig mot framför allt polisen.

Efter ett år av nationell sorg är tiden mogen för ansvarsutkrävande. I första hand är det förstås gärningsmannen som är skyldig men frågor om krisberedskap och räddningsarbete måste också ställas.

Det är bra om det nu ges rum för kritisk debatt. 22-julitragedin behöver politiseras men framför allt på ett annat sätt.

Året som gått ger intrycket av att det är viktigare att hålla ihop nationen och se det hela som ett nationellt trauma, inte ett politiskt terrordåd. Anders Behring Breivik psykologiseras och avpolitiseras. Diskussionen om hur främlingsfientlighet och islamofobi har präglat norsk politik i decennier tonas ned till förmån för sammanhållningen.

”Vi måste värna vårt Norge, värna de norska värderingarna”, löd budskapet vid minnesceremonin i Oslo i år. Nationalismens fana stod högt i skyn och få uttryck gavs för det mångkulturella samhälle som Breivik hatade.

Jens Stoltenberg talade om att ”gärningsmannen misslyckades, folket vann”. Vackert, men är det sant? Samtidigt drivs romer ut från en norsk kommun. Samtidigt låter en norsk dagstidning bloggaren Fjordman – en av counterjihadrörelsens mest fanatiska ideologer och inspirationskälla till Anders Behring Breivik – recensera boken Motgift där norska forskare raserar Breiviks tankegods. Fremskrittspartiet ökar i opinionen.

Har Norge verkligen lärt något av 22juli-tragedin?

Journalisten och experten på högerextremism, Øyvind Strømmen, skriver i boken ”Det mörka nätet” om hur Breivik sannerligen inte var ensam om sina åsikter att det pågår en smygislamisering av Norge och att arbetarrörelsen är landsförrädare. I debattartiklar och i kommentarsfält hos de stora medierna, i bloggar och sociala medier har dessa hatiska idéer florerat i åratal. Hat mot muslimer, hat mot det mångkulturella och hat mot norsk socialdemokrati. Otäcka våldsdåd har skett. Men gärningsmännen har förklarats för psykiskt sjuka och fokus har inte varit på den muslimhatande högerextremismen. Säkerhetspolisen irrade planlöst efter 22 juli. Den hade övat för islamistisk terror, inte för en kristen norsk extremist.

”Attityder är inte detsamma som handlingar, men det är gränslöst naivt att tro att en sådan retorik inte har ett pris”, skriver Strømmen.

Myndigheters arbete ska synas men också det samhällsklimat som födde terrordåden 22 juli. Norge liksom Sverige har mycket kvar att lära om hatet och den farliga normaliseringen av främlingsfientligheten.