goranzettergren_D

Politiken måste fokusera på att skapa fler och bättre jobb, snarare än att tråna efter en tysk modell som av en rad skäl bör ses som ett varnande exempel, skriver Göran Zettergren, chefekonom, TCO.

Tysklands arbetsmarknadspolitik lyfts ofta upp som en förebild för Sverige och andra europeiska länder att följa efter. En rad politiker och opinionsbildare argumenterar för att Sverige bör följa den tyska modellen.

I dag släpper TCO en rapport som visar att det finns en rad skäl som talar för att Tyskland snarare ska ses som ett varnande exempel.

Sverige har traditionellt haft både lägre arbetslöshet och högre sysselsättningsgrad än Tyskland. Det senaste decenniet har den bilden förändrats. Arbetslösheten i Tyskland har sjunkit och ligger idag på nivåer lägre än i Sverige och sysselsättningsgraden är på nästan samma nivå i de båda länderna.

Sverige och Tyskland är två konkurrenskraftiga exportinriktade ekonomier och bägge länderna har genomfört liknande reformer på arbetsmarknaden. Så långt har vi mycket gemensamt. Men Tyskland och Sverige skiljer sig framför allt på lönebildningens område.

Tyskland har under de senaste decennierna bedrivit en allmän lönemoderationspolitik och medvetet gynnat framväxten av en omfattande låglönesektor. Tyskland har i dag den kanske högsta andelen arbetande fattiga i Europa. I Sverige har den allmänna lönenivån fortsatt att öka i takt med produktiviteten och vi har lyckats förhindra framväxten av en låglönesektor av tyskt snitt.

Den tyska politiken har inte varit särskilt framgångsrik. Den tyska exportindustrin gynnades visserligen av den svaga lönetillväxten men hushållens konsumtion stagnerade fullständigt och medförde att investeringarna blev bland de lägsta i Europa. Både BNP- och produktivitetstillväxten blev betydligt svagare i Tyskland än i Sverige.

Den tyska lönemoderationspolitiken har inte heller skapat några nya jobb. Antalet arbetade timmar minskade i Tyskland under åren 1995-2013 medan de ökade med 12 procent i Sverige. Även i de omhuldade låglönebranscherna har resultatet varit skralt. Arbetade timmar i tjänstesektorerna, som detaljhandel, hotell och restaurang samt transport, minskade mer än i övriga tyska branscher medan de ökade i Sverige.

De sjunkande arbetslöshetssiffrorna beror framför allt på en fallande medelarbetstid. Tyskarna delar helt enkelt på jobben. Tyskland har i dag den lägsta medelarbetstiden i hela OECD-området.

Detta är alltså kärnan i det tyska ”sysselsättningsundret”. Tyskarna har sänkt arbetstiden, delat på jobben och därmed minskat arbetslösheten. Men de sänkta lönerna har inte lett till fler jobb. Det är svårt att hävda att den tyska arbetsmarknadspolitiken skulle kunna fungera som en förebild för Sverige.

I stället har en stagnerad reallön och kraftigt sänkt medelarbetstid undergrävt välfärdsstaten och gjort Tyskland till ett fattigare land.

I alla samhällen behövs det en andel enkla jobb. Men det är knappast de som bygger landet starkt i en internationell kontext. Framgångsreceptet för Sverige måste vara att skapa fler och bättre jobb, för det är bara så vi kan upprätthålla vår konkurrenskraft i framtiden.

Det omsätts drygt 900 000 jobb i Sverige varje år. Omställningstrycket kommer att öka – inte minst till följd av digitalisering och robotisering – vilket gör att utbildning och vidareutbildning kommer att spela en ännu viktigare roll i framtiden. Politiken borde fokusera på det, snarare än att tråna efter ett Tyskland som tappar mark.

Göran Zettergren, chefsekonom TCO