Kjell Brotröm. Bild: Tommy Engman

De satsningar som regeringen har gjort på psykiatrin har inte lett till förbättringar för personer med psykisk ohälsa. Grundtryggheten finns inte där, skriver företrädare för nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa.

Målsättningen för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är att ”försäkringarna ska ha karaktären av omställningsförsäkringar, samtidigt som den som har en permanent avsaknad av arbetsförmåga ska ha en tryggad inkomst, som i dag.”*

Nej, i dag är det inte alls så för alla. Vi som i föreningar och i olika stödverksamheter kommer i kontakt med personer med allvarlig och långvarig psykisk ohälsa ser att allt fler lever i fattigdom. Oron för ekonomin har lagts till alla andra problem för dem som kämpar med återhämtning från sjukdom, rehabilitering och utveckling  –  som samtidigt ska försöka hitta eller klara av att sköta ett jobb.

I några av utredningens underlagsrapporter betonas vikten av olika typer av sanktioner gentemot sjuka och arbetslösa. Genom att ersättningarna har tydliga tidsgränser, inte är för höga och efter en tid blir lägre vill man undvika ett felaktigt utnyttjande. Problem med arbetslöshet och långvarig sjukskrivning ska kunna lösas med ekonomiska styrmedel.

Ett grundantagande är att människor gör det de tjänar mest på rent ekonomiskt. Om man sänker ersättningen för dem som är sjuka eller arbetslösa så kommer fler – som i dag utnyttjar systemet – att välja att arbeta.

Att använda ”sanktioner” mot redan svaga och utsatta grupper är kontraproduktivt. Det skapar ytterligare stress i en redan svår situation.

De satsningar som regeringen har gjort på psykiatrin har inte lett till förbättringar för personer med psykisk ohälsa därför att den grundtrygghet som måste finnas där – den psykiska och sociala hälsans infrastruktur, socialförsäkringssystemet – har försämrats.

Kjell Broström, NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa
Anna Norrman, Riksförbundet Attention
Birgit Hansson, Föreningen Balans