7516829030_13d38f85bc_h

Svensk politik har mycket att lära av de amerikanska gräsrotskampanjerna.

Sommaren 2011, och mer än ett år kvar till den amerikanska valdagen: Jag och min syster erbjöds att lägenhetsvakta min amerikanska väns lägenhet på Upper West Side hela sommaren. Det i sig var en dröm som gick i uppfyllelse, och när vi dessutom ville engagera oss i Barack Obamas gräsrotsrörelse insåg vi att den här sommaren kunde bli något utöver det vanliga.

Socialdemokratisk konferens, hösten 2012: Varenda gång och utan undantag händer följande när jag är med och diskuterar hur Socialdemokraterna ska vinna nästa val. Efter en genomgång om valvinnande kampanjmetoder uppstår en diskussion bland deltagarna. Ofta är det de deltagare med många år i partiet som tar ordet och säger, eller håller med varandra om, detta: ”Jag är inte bekväm med att ringa runt till väljare. Jag behöver en utbildning i hur man gör. Tänk om de ställer en fråga som jag inte kan svara på.” Byt ut ”ringa runt” mot ”knacka dörr” eller ”prata med” så har vi täckt in de vanligaste invändningarna som de som helst vill slippa göra något drar upp.

Och vad blir då svaret från ansvariga politiska ledare?: ”Det är klart att vi ska satsa på utbildningar i rundringning, dörrknackning och i partiets politik.” Alla andra svar hade framstått som onödigt fientliga.

Men där jag satt hörde jag att deltagarnas tilltro till utbildningar i basala övningar handlade sällan om kompetensbrist. Den handlade mer om deltagarens osäkerhet och ovilja att satsa, och det är just denna osäkerhet som späs på när ansvariga politiker tillmötesgår deras önskan om mer utbildning. Kanske borde ansvariga politiker ha sagt: ”Du är redan kompetent att ringa runt till väljare. Du kan ringa och du kan prata. Utgå från dig själv och från sunt förnuft.”

Åter till Upper West Side, New York: Jag och min syster letade på Demokraternas kampanjhemsida efter aktiviteter som pågick i närheten av vår lägenhet och hittade en på Pleasant Avenue, Harlem, som tilltalade oss. Vi gick dit, presenterade oss och fick som svar ”Awesome”, när vi berättade att vi ville engagera oss i gräsrotskampanjen. Efter en genomgång som varade högst två minuter blev vi ombedda att stå i ett gathörn för att registrera väljare och locka nya supporters att engagera sig. Den osäkerhet inför uppgiften som jag kände inledningsvis försvann i takt med att nya väljare och supporters skrev upp sig på mina listor. Ibland tänker jag på hur det hade blivit om vi inte fått kampanja på en gång. Tänk om jag och min syster blivit ombedda att gå kampanjutbildningar först, och därmed förlängt introduktionen till riktigt kampanjarbete? Dessutom hade jag i så fall också fått den bekräftelse, som jag indirekt sökte, på att min osäkerhet var legitim. Jag befarar att det inte hade blivit någon vidare gräsrotsaktivist av mig då, utbildningar till trots. Såhär i efterhand är jag väldigt glad att mitt första möte med en amerikansk valrörelse blev en övning i ökat självförtroende och mod. Sommaren 2011 slutade med att jag och min syster arrangerade två egna aktiviteter i New York.

Nina Unesi, numera Neighborhood Team Member på Upper West Side.