Bild: Wikipedia/Zeto
Bild: Wikipedia/Zeto

Folkbildningsrådets förslag om nya regler för statsbidrag stympar de rörelsedrivna folkhögskolornas frihet. Släng förslaget i papperskorgen, skriver åtta rektorer och Mats Wingborg, författare.

Statsbidragssystemet för folkhögskolor är på väg att stöpas om av Folkbildningsrådet. Vi hör till dem som skarpt kritiserat förslaget, kritiken är genomgående hård från rörelsefolkhögskolorna. En fjärdedel av dessa skolor vill kasta hela betänkandet i papperskorgen.

I Sverige ägs 112 folkhögskolor av folkrörelser och 42 av landsting eller genom annat offentligt ägande. De folkrörelsedrivna och landstingsdrivna folkhögskolorna spelar tillsammans en avgörande roll för vuxenutbildning och bildning. Folkhögskolan är också avgörande för att höja utbildningsnivån för kortutbildade.

För idrottsrörelse, kvinnorörelse, nykterhetsrörelse, kyrkor och fackföreningar utgör folkhögskolorna ett nödvändigt inslag för den egna återväxten. Genom folkhögskolornas kurser utbildas framtidens förtroendevalda och medlemmar. Folkhögskolorna utgör också en omistlig mötesplats där rörelsernas idéer diskuteras, förklaras och utvecklas. I ett större perspektiv är folkhögskolorna avgörande för demokratin på samhällsnivån.

Folkbildningsrådets betänkande om ett nytt statsbidragssystem betonar ensidigt folkhögskolornas betydelse för vuxenutbildning, men underminerar de folkrörelsedrivna skolornas möjlighet att stärka det civila samhället. I remissvaren till förslaget skriver flera av rörelsefolkhögskolorna att ett realiserande av det nya statsbidragssystemet skulle innebära att de skulle förvandlas till ett »Komvux light«.

Folkbildningsrådets förslag kan också komma i konflikt med statens fastslagna syften med folkbildningen. Framför allt undergräver betänkandet första målet, att folkbildningen ska »bidra till att stärka och utveckla demokratin«.

Det som rörelsefolkhögskolorna framför allt vänder sig mot är:

Folkbildningsrådet förordar en ökad detaljreglering av folkhögskolornas verksamhet. För folkrörelsefolkhögskolorna är det tvärtom avgörande att huvudmännen och skolorna själva kan sätta sin prägel på utbildningarna. Det handlar om att bestämma omfattningen av olika typer av kurser, rekryteringen av deltagare, användningen av utbildade lärare kontra ideella ledare, användningen av praktik etc.

En kärnfråga är synen på anställningar. Enligt Folkbildningsrådet ska ideella ledare högst få utgöra 10 procent av lärarutbudet på allmän kurs och profilkurs. Det skulle omedelbart slå sönder alla de kurser som i dag bygger på ideella företrädares engagemang.

Folkbildningsrådet vill gynna folkhögskolor med stor allmän kurs men utan internat. Detta tar inte hänsyn till att internatfolkhögskolorna fyller en specifik funktion för folkrörelserna. Många av kritikerna efterlyser ett särskilt internatbidrag.

Ytterst handlar debatten om folkrörelsedemokratins framtid. Den är hotad av flera skäl. Nästa vecka ska Folkbildningsrådet fatta beslut om de ändrade reglerna. Om rådet inte tänker om kan snart ytterligare ett skäl fogas till raden. Ett snedvridet statsbidragssystem.

Carina Boman, rektor Mo Gårds folkhögskola
Krister Ramström, rektor Albins folkhögskola
Mats Lundborg, rektor Biskops Arnö folkhögskola
Peter Davidsson, rektor Långholmens folkhögskola
Sören Eriksson, rektor Wendelsbergs folkhögskola
Robert Ekstrand, rektor Runö folkhögskola
Magnus Linder, rektor Arbetarrörelsens folkhögskola i Göteborg
Joakim Hjelm, rektor Arbetarrörelsens folkhögskolan i Viskadalen
Mats Wingborg, författare till rapporten Vad ska folkhögskolan vara?, som ges ut av Arena Idé, en del av Arenagruppen