Huvudredaktören för den omdebatterade rapporten ”Konkurrensens konsekvenser”, Laura Hartman, lämnar sitt jobb som forskningschef på SNS.
– Jag kunde inte bedriva min forskning och delta i samhällsdebatten som jag ville, säger hon till Dagens Arena.
Laura Hartman, forskningschef för den näringslivsanknutna föreningen Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS), lämnar sitt jobb med omedelbar verkan för att tillträda en tjänst som forskare på nationalekonomiska institutionen på Uppsala universitet. Laura Hartman var nyligen aktuell som huvudredaktör för forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” som gavs ut den 7 september.
Forskningsrapportens slutsats, att de senaste två decenniernas privatiseringar i välfärden inte lett till några effektivitets- eller kvalitetsvinster, vållade mycket stor debatt. Framför allt angreps Laura Hartmans slutsatser av bland annat Svenskt Näringsliv och ett flertal borgerliga debattörer och ledarsidor.
Varför lämnar du SNS?
– Jag har fått ett erbjudande om en forskartjänst på Uppsala universitet som jag tackat ja till.
Har ditt beslut någon koppling till debatten efter boken ”Konkurrensens konsekvenser”?
– När jag tog jobbet på SNS hade jag en tydlig bild och vision om hur forskningen skulle bedrivas och hur presentationen av forskningen skulle gå till. Jag har nu kommit till en punkt där jag insett att jag har bättre möjligheter att göra det jag vill inom akademin.
På vilket sätt hindrades du från att göra det på SNS?
– Jag trodde att jag skulle få vara med och presentera och diskutera mina forskningsresultat på SNS. Jag fick göra det på konferensen, men inte därefter.
Blev du belagd med munkavle?
– Jag vill inte gå in närmare på det. Jag kan bara konstatera att jag upplever att jag har större möjligheter att bedriva och diskutera min forskning från Uppsala universitet.
Det ligger nära till hands att tro att du fått sparken. Har du det?
– Nej, jag går helt frivilligt.
Det här var bara första delen av SNS forskning om privatiseringar i välfärden. Hur känns det att lämna mitt i?
– Jag är väldigt stolt över den rapport vi tog fram. Jag kommer själv att fortsätta att forska i de här frågorna.
Kommer projektet fortsätta på SNS?
– Det kan jag inte svara på. Det får du fråga SNS om.
Hur ser du på den kritik som riktades mot rapporten?
– Rapporten gav upphov till en mycket häftig debatt som till stor del kom att fokusera på mig och min person. Men jag är inte förvånad att den uppstår. Det finns alltid starka intressen i den här typen av frågor. Då ligger det ibland nära till hands att avfärda forskningsresultaten. Men jag upplever det mesta av kritiken som helt obefogad.
Har du någonsin varit med om något liknande?
– Inte lika häftig och inte lika riktad mot mig som person. Men efter 15 år som forskare är jag inte helt ovan av den här typen av ideologisk kritik. Hittills har den dock oftast kommit från andra hållet, så att säga.
Hur har det påverkat dig?
– Jag tycker kritiken är obefogad men tar den med ganska stor ro. Det hör till spelets regler. Det enda jag kan göra är att fortsätta leverera resultat och hoppas att folk lyssnar till det.
Fotnot: Professor Olof Petersson säger också upp sig från SNS. Skälet är ”interna meningsskiljaktigheter när det gäller SNS-forskares möjlighet att fritt få presentera sina forskningsresultat”. Petersson är före detta forskningsledare på SNS och fram tills i dag deltidsanställd rådgivare i forskningsfrågor.
Detta skrev jag i en kommentar om Hartmans forsknings rapport, citat
”Att SNS nu granskat det privata i det offentliga och finner ett tveksamt värde av alla dessa privatiseringar ökar snarare SNS trovärdighet. Det betyder nämligen för många av oss som oftast misstänkt att SNS utför beställda undersökningar med förutbestämda resultat kan se kommande rapporter med nya glasögon.”
Jag hade alltså fel. Nu vet vi att även i framtiden har SNS ett svar som man vill bevisa genom en lojalt fabricerad forskningsrapport.
Larvigt av dem som tar till personangrepp. Det faller bara tillbaks på dem själva.
Hjältar!
Det kommer bli väldigt tufft för SNS att få tillbaks sin trovärdighet som forskningsinstitution efter det här. Signalen som sänds ut är, forskning som inte stämmer överens med vår ideologi tystas ner. Kan man ens kalla det för forskning?
Det är svårt att förstå att privatiseringarna inte inneburit effektivitetsvinster. Kan du driva en vårdcentral för 22 miljoner i bolagsform i stället för 25 miljoner i vanlig landstingsregi måste ju verksamheten blivit effektivare. Det förstår ju alla, även (s)-märkta politiker. Jag är rätt så övertygad om att landstingen producerar 30-40% mer vård idag för oförändrad landstingsskatt tack vare privatiseringarna (bolagsformen) än de gjorde på 80-talet då landstingen tillhandahöll sysselsättning i första hand.
Vad syftar siffrorna 22 och 25 miljoner på? Hänvisa gärna till källan.
Att sen landstingen producerar mer kostnadseffektiv vård idag än under 80-talet, har många möjliga orsaker, som inte behöver ha med privatisering att göra. Personalneddragningar, högre belastning på personalen, bättre diagnosmöjligheter och behandlingsmetoder som titthålskirurgi, färre sängplatser för att nämna några områden. Så du får nog förklara lite bättre hur du menar.
Rapporten säger förvisso inte, som det står i texten, att ”de senaste två decenniernas privatiseringar i välfärden inte lett till några effektivitets- eller kvalitetsvinster”. Den säger att några sådana vinster inte går att bevisa – vilket är en viss skillnad.
Anledningen till den bristfälliga forskningen på området är väl att högern verkar tycka det räcker, som bevis för sin närmast religiösa privatiseringsvurm, att komma med vaga påståenden av typen ”jamen, jag vet minsann en privat vårdinrättning där man smort dörrarnas gångjärn så att patientgenomströmningen underlättats som tusan” eller ”jag är rätt så övertygad om att det är effektivare nu pga privatiseringen”. Men nog är det märkligt att ingen av alla dessa, rätt så övertygade, människor kan namnge något av de exempel de hänvisar till…?
De som befinner sig i verkligheten inser att neoliberalismens sociala vinstexperimenterande med vård och omsorg av samhällets mest utsatta är ett minst lika förödande experiment som socialdarwinismens vulgäröversättning av tesen om survival of the fittest på människoförädlingens område var. Ett samhälle som inte drivs av högre ideal än den snöda vinningens är inget samhälle, utan en djungel.
Märkligt att socialdemokratin lät sig påverkas av dessa dogmer om att privat alltid är bättre, punkt slut. Det minsta man skulle ha begärt är ju att experimentet ska följas upp ordentligt.
Hej Laura!
Jag håller på att läsa din bok om Konkurrensens konsekvenser och Hur den kommer att påverka svensk välfärd. Din bok är helt fantastisk!
Den behövs verkligen i Sveriges nuvarande välfärdssystem!
GE INTE UPP!
Tack för en objektiv syn på välfärden.