Åsa Romson. Bild: Miljöpartiet de Gröna

Det här var kvällen i Almedalen när Miljöpartiets Åsa Romson steg fram som en stor politisk strateg. Hon har läst den radikala opinionen noga – och vet att tiden för hennes hjärtefrågor är inne nu.

Feminismen och klimatet blev valvinnare i EU-valet. Nu försöker många politiker spela ner de frågorna: ”Inför riksdagsvalet är det minsann dags att fokusera på ekonomi jobb och välfärd!” Helt enligt unkna föreställningar om vad som är ”viktigt” och ”mindre viktigt” i politiken.

Åsa Romson vred nacken av den argumentationen i en enda handvändning. Hon klargjorde att miljöengagemang, feminism och antirasism i själva verket handlar om hur ekonomi, arbetsmarknad och välfärd ska organiseras.

– Ekonomin är i ständig förändring. Gamla jobb byts mot nya. Gamla företag och industrier ersätts av nya små och växande branscher. Det är så Sveriges ekonomi har utvecklats och hållits konkurrenskraftig. Inte igenom att hela tiden klamra sig fast vid det gamla. Utan genom att vara först med det nya.

Åsa Romson lyckades även motivera varför Miljöpartiet är ett eget feministparti – inte någon blek FI-kopia. Hon talade klarspråk om sambandet mellan jämställdhet och miljö på ett sätt som fick många herrar i publiken att fnissa förläget.

– Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av lata män, men drabbar fattiga kvinnor. Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan till jobbet varje dag.

Ja, det var en Åsa Romson full av energi och självförtroende som stod på scenen i Visby ikväll. Miljöpartiet vet att de har den unga, radikala opinionen på sin sida. Det visade sig inte minst i de enstaka slängar åt andra partier som språkröret kostade på sig.

Reinfeldt, Borg och Bildt fick höra att de liknar ”ett gäng motsträviga åsnor” i en tid när klimatet skriker efter ”politiska stridshästar”. Och det trots att statsministern liknar sig själv vid en stridshingst.

Socialdemokraternas triangulering kritiserades mellan raderna när Åsa Romson konstaterade att Miljöpartiet VÅGAR höja skatten på månadsinkomster över 40 000 kronor för att satsa mer på välfärd och skola.

Moderaterna och Socialdemokraterna läxades upp för att de försöker stoppa lagliga vägar in i EU. Åsa Romson påminde om att hundra syrier tvingas på flykt varje halvtimme – och att hälften av dem är barn.

– I stället för att hjälpa dem som flyr gör EU allt för att stänga dem ute. Med högteknologisk övervakning, rakbladsförsedda stängsel och brutala utvisningar av de som trots allt lyckas ta sig igenom nålsögat. Historiens dom kommer att bli hård mot de som lät EU:s omänskliga migrationspolitik fortsätta.

Det är en antirasism som inte stannar vid läpparnas bekännelse. Som inte bara tar avstånd från Jimmie Åkessons hets – utan som går steget längre och rent praktiskt vill göra det lättare för människor att fly från krig och förtryck. Ingen flykting ska behöva dö i en ranglig båt på Medelhavet.

I slutet av talet satsade Åsa Romson allt. Hon lovade att som ”miljökämpe, kvinna och antirasist” göra allt för att klimathot, jämställdhet och människovärde kommer in i politikens finrum.

Så talar ett miljöpartistiskt språkrör som har läst den radikala opinionen noga – och som vet att tiden för hennes hjärtefrågor är exakt nu.