Häromdagen pratade jag med några vänner om attackerna mot somalier i Forserum. Bland annat om hur absurt det är att säga att attacker mot en grupp människor som angrips just baserat på var de kommer ifrån och hur de ser ut inte behöver vara rasistiska. För naturligtvis blir inte attackerna mot somalierna mindre rasistiska av att gärningsmännen är kriminella och besvärliga också i övrigt.

Diskussionen handlade också om hur “somalier i småstäder” är en så mycket mindre röststark grupp än många andra minoriteter. Till exempel den judiska gruppen i Stockholm och Malmö eller muslimer i storstadsregionerna. Därmed inte sagt att de är mindre utsatta. Det finns tyvärr hur många vidriga exempel på rasistiska, antisemitiskt och islamofoba angrepp som helst.  Skillnaden är att det redan finns åtminstone några opinionsbildare som tar plats i debatten, etablerade personer att ringa och nätverk som kan mobilisera. Något som förstås är mycket bra. Somalierna i småstäderna är däremot alltid en grupp vi pratar OM, lite svepande, utan riktigt bra koll, mindre initierat (precis som jag på sätt och vis gör nu).

Min poäng i diskussionen med mina vänner var att det alltid leder till märkliga perspektiv. Jag kunde i det samtalet inte riktigt komma på ett tidigare exempel men sa att jag är övertygad om att det kommer inom några dagar.

Och som ett brev på posten: Erik Helmerson skriver i dag i DN en text om angreppen – som inte alls handlar om angreppen eller rasismen. Förbrytare ska sitta i fängelse och så är det med det är ungefär så långt han kommer i tankarna kring de faktiska trakasserierna. Resten handlar om att somalier inte är integrerade och att det borde vara lättare att starta företag så att somalierna slapp gå runt i Forserum, lyfta bidrag och få huvudduken avsliten av störiga tonåringar. Det är en mycket märklig text, ett ologiskt resonemang. Men det illustrerar hur lätt det är att fokusera på fel saker när man pratar om en grupp som inte själva hörs.

Ali Esbati skriver i sin krönika i det nya numret av Arena att vi måste “vara vaksamma mot att väletablerade debattörer och makthavare kan dra gränsen för vad som förstärker rasistiska föreställningar”. En krönika som känns lika viktig i dag som i går.