Miljöpartiet har valt skåningen Gustav Fridolin och stockholmaren Åsa Romson till nya språkrör. Att Fridolin fick ungefär 95 procent av rösterna var ingen överraskning. Att Romson skulle få uppemot 70 procent, och den starkaste motkandidaten Mikaela Valtersson 20 procent, var något mer överraskande.

Romson var valberedningens förslag. Trots att Valterssons kandidatur haft högljutt stöd (från bland andra riksdagens vice talman Ulf Holm) visar valresultatet att valberedningen gjort ett grundligt arbete när man scannat av sitt parti. Medierna har inför lördagseftermiddagens val spelat upp en känsla av närmast dött lopp mellan Romson och Valtersson. Kanske för att Valterssons supportrar mest funnits i Stockholmsregionen, där journalisterna bor.

Den övriga partitoppen i Miljöpartiet andas ut. Ett solklart valresultat gör det lättare att komma över besvikelsen hos den förlorande sidan och blicka framåt. Valtersson har signalerat att hon kanske lämnar riksdagen om hon inte skulle bli språkrör. Då kommer Miljöpartiet behöva se sig om efter en ny ekonomisk-politisk talesperson. Vem det blir är intressant.

En slagkraftig person som kan slå sig in i mediestriden med finansminister Anders Borg (M) och Tommy Waidelich (S) är nödvändigt om Miljöpartiet ska växa. Väljarna bryr sig om ekonomi. Symptomatiskt är att ekonomisk debatt är förbluffande frånvarande på Miljöpartiets kongress. En av de närvarande miljöpartisterna uttryckte i korridoren, inte utan ett visst suckande, att det “är tur att vi inte sitter i regeringen”. Det miljöpartistiska självförtroendet har sina fläckar.