Behövs meddelarskyddet även för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet? Vad händer när privata verksamheter utför uppdrag med offentlig finansiering? Ska de anställda behandlas på andra sätt? Hur fungerar mediefriheten i privata vs offentliga verksamheter?
På TCO:s seminarium om jobben och demokratin diskuterades meddelarskyddets kontraster och förutsättningar i offentliga och privata verksamheter.
Samuel Engblom, chefsjurist på TCO, berättade om en ny utredning som handlar om meddelarskyddet. Han betonade de olika förutsättningarna för anställda i offentliga vs privata verksamheter och hur arbetstagare kan skyddas. Det finns en lojalitetsplikt mot arbetsgivaren för privatanställda medan den anställda i offentlig verksamhet omfattas av meddelarskydd. Arbetstagare ska våga använda sin yttrandefrihet, menade Samuel Engblom.
Anställda i privat sektor omfattas i dagsläget inte av meddelarfrihet. Källskyddet gäller kommunala verksamheter, men gäller inte statliga bolag eller övriga privata bolag i samhällets tjänst, även om det gäller uppgifter som är av allmänt intresse. Något som innebär att personalen av rädsla för repressalier kan avstå från att rapportera om missförhållanden.
Anställda har givetvis rätt att få prata med media, men arbetsgivarens efterforskningsförbud gäller inte i privata bolag. Privatanställda har kritikrätt. Men kritiken ska framföras till arbetsledningen internt i första hand. Uppgifterna ska vara sanna och inte baseras på skvaller. Det främsta syftet ska inte vara att skada arbetsgivaren.
Yttrandefriheten och meddelarskyddet är ju inte bara grundbultar för demokratin, det är också viktigt för en bra arbetsmiljö på jobbet.
– Säg stopp, hur hamnade vi här? Här har vi offentlig verksamhet som finansieras med våra skattepengar och som regleras av vår grundlag och berör de mest centrala delarna av vårt liv, våra barns liv, vår sjukvård och våra föräldrars äldreomsorg, sa Ardalan Shekarabi.
– Oavsett om det gäller privat eller offentlig verksamhet. Det är kvaliteten som är det centrala, samma regler ska gälla alla, fortsatte han.
Det finns något cyniskt i att resa skyddsvallar för uppgifter som borde nå ut till allmänheten och inte värna de anställdas arbetsmiljö. Det handlar ju om förtroende för båda sidor. Enskilda ska aldrig straffas för att de nyttjar sina grundlagsskyddade och demokratiska rättigheter. Lojalitet får inte vara lika med tystnad. Oavsett om anställda arbetar inom privat eller offentlig verksamhet. Den som slår larm borde ju, rimligtvis, aldrig behöva bli en syndabock.
Tyvärr tycks det inte finnas någon insikt från arbetsgivarsidan. Under seminariet framhöll Jonas Stenmo från Almega att företag borde ta fram egna policys för wistleblowing. “Varför läsa om det i tidningen innan arbetsgivaren vet” frågade han sig. Men företagspolicys är inte detsamma som grundlagsskydd. Företagen kan inte bestämma över meddelarskyddet. Det behövs insyn och inte tystnad för att lyfta det som är intressant för den offentliga debatten.
Glöm inte Carema och de missförhållandena som Dagens Arena tidigare har rapporterat om.
Har du information om missförhållanden eller maktmissbruk? Vill du hjälpa oss att granska arbetsmarknaden?
Tipsa oss här och möjliggör vår journalistik här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
