Bild: Dagens Arena

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin bjuder på ett ljummet tal en kylslagen tisdagskväll. Fridolin är en retoriker av hög klass, men det blir för mycket värderingar och för mycket känslor. Det finns för få konkreta poänger. Det går så långt att publiken knappt vet var de ska klappa någonstans. Han strösslar med slagkraftiga ord och levererar i princip Miljöpartiets manifest på en halvtimme.

Med tanke på att MP i dag även lanserat sin valstrategi inspirerad av Barack Obamas valkampanj, som går ut på att prata, prata och prata sig igenom valrörelsen kan det här ses som en bra början. Det blir Obama-vibbar när Fridolin leder ropen: Free Dawit. Fridolin är inte bara lärare, han är journalist också.

Tveksamt är om någon annan partiledare lyckats beta av så här många politikområden under ett och samma tal någonsin tidigare – på samma tid då. Allt från EU, pressfrihet, jämställdhet, skolan, jobben, klimatet, vård och jämställdhet.

Fridolin liknar Almedalsveckan med Hultsfredsfestivalen. Det är party, men politiken görs någon annanstans. Var det därför han tvingade Almedalens journalistkår till en pressträff på en mögelskadad skola någon halvtimme från Almedalen för dagens utspel?

Miljardsatsningen på bättre arbetsmiljö i skolan är bra. Skol-rut är inte lika innehållslöst som förra årets satsningar på rotavdrag för cykelreparationer.

Bra var att Gustav Fridolin satte ner foten om FRA. Tillsätt en kommission. FRA ska rivas upp och göras om från grunden. Det är i sådana frågor som Gustav Fridolin brinner som bäst.

Men att koppla ihop nationalekonomi och antirasism lämnar en dålig eftersmak. Här krävs en intersektionell analys. Att säga att nationalekonomin ger stöd åt en antirasistisk övertygelse är att missa själva essensen i antirasism och det antirasistiska perspektivet.

Som alltid i den liberala analysen är det medlen och inte människan som är målet. Fridolins nyttoperspektiv blir inte trovärdigt när han binder ihop talet med Ellen Keys essä ”Skymningsbrasa: “Du blev “värderad” och du blev “samhällsnyttig”. Men det kostade dig ditt lif…”

Och när nu Miljöpartiet ger sig in i den politiska mittensörjan och stämmer in i sången om jobben, är det märkligt att Gustav Fridolin inte kopplar ihop jobben och klimatet. Gröna jobb, Miljöpartiets paradgren, utelämnades helt.

Om Miljöpartiet nu ska prata till sig en valseger à la Obama måste det kittla mer än så här Gustav Fridolin – yes you can!