Maria Ripenberg

PODD | I senaste avsnittet av intervjupodden berättar Maria Ripenberg om rasismens rötter i Sverige. Om våra kolonier, hur slavhandel grundade vår välfärd och varför dessa fakta hamnar i marginalen. 

I ett nytt avsnitt av Dagens Arenas intervjupodd berättar journalisten Maria Ripenberg om sin nyutkomna bok Historiens vita fläckar – Om rasismens rötter i Sverige.

– Det är en bok som undersöker varför vi har en strukturell rasism i Sverige. och varför den i dag manifesteras mer öppet. Jag menar att det finns saker i berättelsen om Sverige som är satta i marginalen, som vi inte får lära oss i skolan eller läsa om i historieböckerna. Svenskt järn användes som betalningsmedel vid slavhandeln i Afrika, det var en enorm ögonöppnare för mig.

– Jag har ett ansvar att veta att industrialiseringen i Sverige kom igång på grund av slaveriet. I Sverige har rasismen bara blivit mer och mer normaliserad sedan 90-talet. Jag vill bidra till en ökad diskussion om de här epokernas betydelse.

Den nationella självbilden från kolonialmakt till världssamvete ändrades alldeles för fort, menar hon.

– Istället för att vara en del av det koloniala projektet skulle vi hjälpa till att avkolonisera, och istället för att plädera för rashygien så ville vi få bort Apartheid. Det gick väldigt snabbt, utan att se tillbaka och göra upp med detta.

Boken radar om mängder av vittnesmål och exempel ur historien. En del handlar till exempel om Nya Sverige, kolonin i Nordamerika som ännu uppmärksammas på olika sätt.

– Just det här att man fortfarande jubilerar den här kolonin. Det är fascinerande. Jag vet inget annat land som gör det, tror inte de skulle våga.

Ett vanligt förekommande argument är att den svenska kolonialmakten var en liten aktör, och att många andra länder begick större försyndelser. Maria Ripenberg menar att det är ett dåligt argument.

– När Sverige etablerade sig på den västafrikanska kusten var de otroligt effektiva och skickliga. Nederländerna var rejält oroliga över konkurrensen. Och Sverige letade vidare efter nya kolonier för att bedriva fortsatt slavhandel.

Boken berör även bland annat folkmordet i Kongo, där skräckväldet som pågick fram till 1908 under den belgiske kungen Leopold skördade 10 miljoner dödsoffer, och där flera hundra svenskar spelade bärande roller.

– De som gjorde motstånd mördade man och stympade. Även levande människor stympades. Man högg av deras händer som ett kvitto på avfyrade kulor. Och lyckades man inte redovisa med döda kroppar så använde man levande. Det finns många hemska bilder på det. Och en del av de svenskar som deltog hade sin lön från Sverige.

Ett utdrag ur boken går att läsa här.

Du hör hela intervjun här.