Utvecklingen av eurokrisen har börjat anta smått komiska proportioner. Bara i dag hade följande hänt redan vid lunchtid:

Den grekiska finansministern och vice premiärministern Evangelos Venizelos åkte i vargtimmen direkt från sjuksängen (han drabbades av akut blindtarmsoperation i förrgår) till G20-ländernas toppmöte i Cannes. Väl där meddelade han att han inte vill se en grekisk folkomröstning om krispaketet eller Greklands medlemskap i euron. Ett uttalande svårt att tolka som något annat än ett avståndstagande från premiärminister Georgios Papandreou. (De två toppolitikerna är trätobröder sedan tidigare.)

Lite senare började rykten florera om att Papandreous dagar i grekisk politik nu är räknade. Flera parlamentsledamöter från regeringspartiet Pasok, vars majoritet i parlamentet är ytterst liten, uppgavs planera att rösta nej i fredagens förtroendeomröstning mot Papandreou. Den inre kretsen i den grekiska regeringen satte sig i krismöte. Venizelos med flera ska ha krävt Papandreous avgång, något premiärministern ska ha avfärdat.

Däremot kan det, åter igen enligt uppgift, vara så att folkomröstningen läggs på hyllan, i utbyte mot parlamentarisk enighet mellan Pasok och den populistiska oppositionspartiet Ny Demokrati, kring krispaketet. Sannolikt innebär en sådan uppgörelse också att Papandreou får avgå. Och kanske att de två storpartierna bildar koalitionsregering.

Det är dock inte bara i grekisk inrikespolitik som förvirringen var stor under förmiddagen.

EU-kommissionen och valda delar av EU:s politiska elit har, förutom att skälla på Grekland, dribblat runt på egen hand. Främst handlar det om de juridiska möjligheterna för Grekland att lämna eurosamarbetet. Vissa hävdar att det inte går, andra menar att det går om Grekland också lämnar EU, åter andra att det inte går att sparka ut Grekland, men att de kan lämna frivilligt. Särskilt mycket prejudikat finns inte. Rörigheten i diskussionerna blev inte mindre av att presskonferenser ställdes in eller flyttades till höger och vänster.

Som lök på laxen meddelade en enig styrelse för Europeiska centralbanken (ECB), med nybakade chefen Mario Draghi i spetsen, att de sänker ECB:s viktigaste styrränta med 25 punkter, till 1,25 procent. Tillväxten i eurozonen är som bekant inte helt strålande. Europas börser tog ett glädjeskutt. Däremot lämnades inga tydliga besked om ECB:s framtida köp av italienska och spanska statspapper.

Fortsättning följer.