Dags för fredagsmys igen. Och om samtalsämnena tryter i helgen eller du bara vill skapa lite friktion vid interaktion med dina medmänniskor så kommer här som vanligt några förslag.
Det är förstås en ödets ironi att det parti som vill återskapa femtiotalets svenska folkhem, med en förvriden tidsmaskins-ideologi, samtidigt har återförenat de två partier som byggde landet på den tiden. Även om dagens Centerparti inte har mycket gemensamt med Gunnar Hedlunds Bondeförbund. Och kanske inte heller dagens SAP med Erlanders om du frågar vissa.
Den fråga som fick dåtidens koalition att spricka, synen på pensionssystemet, har emellertid inte varit någon stötesten för dessa båda partier på länge, alltsedan den breda pensionsgruppen drog upp sina drag. Och den konsensus som därefter ligger som en våt filt över denna diskussion är måhända ett allt större problem. Det går ju inte att bortse från att framtidens pensionsnivåer är en allt högre tickande bomb.
Att de totala pensionerna gick ned åtta procentenheter i förhållande till slutlönerna mellan de som är födda 1938 resp 1950 är allvarligt nog. Det faktum att skillnaderna är ännu större (hela 12 procentenheter) för de som inte kan balansera med en tjänstepension illustrerar politikens nederlag. Folkhemmets vision om en pension på 60 procent av slutlönen är dock kanske inte ett mål i sig. Vem förstår ens begreppet slutlön 2019, liksom?
Det handlar ju främst om att få oss att inte rädas ålderdomen, precis som på Erlanders tid. Förklaringsmodellerna till pensionssystemets kollaps är förstås rimliga. Vi lever längre, befolkningspyramiden är skev, och om vi bara jobbar längre så får vi en återställare av pensionssystemet. Men är det svaret vi vill ha från politiken? Bör vi inte också prata om meningen med en förbättrad folkhälsa verkligen var att vi först och främst skulle arbeta längre i livet? Eller om det finns andra sätt att skapa en tryggad ålderdom. Dagens system skapar oro för framtiden, och det är trots allt tvärtemot den ursprungliga tanken med pensionssystem. Denna oro får många att vilja kliva in i tidsmaskinen och färdas tillbaka till mer systemtrygga tider. Vilket naturligtvis passar ett parti med en förvriden tidsmaskins-ideologi.
Häromveckan tyckte jag för övrigt att svenska myndigheter borde testas oftare, inte minst de som sällan får någon uppmärksamhet. Nyligen tog jag därför mig själv på orden och surfade in på Revisorsinspektionens och Fastighetsmäklarinspektionens hemsidor. Där kunde jag snabbt konstatera att hela 1-2 procent av de verksamma inom myndigheternas tillsynsområde fick disciplinära påföljder. Varje år. Och trots det fanns inga uppgifter på myndigheternas hemsidor om vilka revisorer eller fastighetsmäklare som varnats. Helt enligt regelverket, visade det sig. Men till vems nytta? Det är sånt som vi medborgare bör fråga oss, och våra förtroendevalda. Det är i slutändan politiker som fastställer sådana här regler för våra myndigheter.
Om du i helgen tvärtom vill förfasa dig över offentlig data som är alltför missbrukad så rekommenderar jag att du droppar uppgifterna om den kinesiska databas som avslöjar vilka kvinnor som tillgängliga för barnalstring. Verkligheten tycks åter överträffa all fiktion.
En annan sak som är svår att bedöma om det är på låtsas eller på riktigt, för att citera Doktor Kosmos, är Islands bidrag till årets Eurovision-tävling. Det är svårt att motstå denna ”anti-kapitalistiska BDSM-techno”, vars budskap är helt i linje med de tongångar som föds i svansen hos tidigare nämnd tidsmaskins-ideologi. Själva sången är nämligen en kongenial skildring av den debatt som inte minst präglar det kommande valet till Europaparlamentet. Med domedagsröst varnar islänningarna: Europa går under och hatet ska segra. Och för en gångs skull hoppas även jag på att hatet ska segra. För det är så sången heter.
För övrigt har några av er noterat att vi kopierat the Guardians slogan. Att även Dagens Arena är gratis för den som behöver det, och stöttad av den som kan. Vi ser också med glädje att denna påminnelse om grunden för en fri press ger effekt. Vi vill tacka alla er som nu regelbundet bidrar med någon hundring eller två, och skickar med uppmuntrande hälsningar som peppar oss. Alla dessa donationer påminner oss om vilka vi arbetar för. Och hur många ni är. Men ni får gärna bli ännu fler, för det är endast så vi kan bli ännu bättre. Så vi kan fortsätta diskutera framtidens samhälle, utan att hänfalla till den där tidsmaskins-ideologin. Läs mer om hur du kan stötta oss här.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
