Jan Guillous memoarbok Ordets makt och vanmakt (Piratförlaget) handlar mycket om IB-affären, vars allvar 70- och 80-talisterna väl aldrig riktigt begripit. Nu får faktiskt de läskunniga kidsen en chans att fatta hur det var, just för att Guillou har så mycket humor och självdistans, trots att det som han var med om inte var så väldigt kul egentligen.

Det är klart, att han distanserar sig från sig själv är en spegel av hans förbaskade självupptagenhet. Men man kapitulerar, blir berörd och rörd. Som alltid med Guillous texter finns i dem undertexten att journalistik inte är glamour. Det är arbete, arbete, arbete, att gå till de basala källorna, att inte vänta på inspirationen. Viktigare än någonsin, just nu.

BE