1. Helle Klein: I dag på Aftonbladets kultursidor tar sektvänstern till orda och går till generalangrepp mot tidskriften Arena. För vilken gång i ordningen? Jag kan inte räkna dem alla… Trist och inskränkt är det hur som helst. Skulle svensk fackföreningsrörelse följa trospoliserna Dan Josefsson och Daniel Suhonen är det bara att säga tack och adjö till den breda pragmatiska men oerhört betydelsefulla fackliga rörelse som varit med och byggt Sverige de senaste 100 åren.

2. Per Wirtén: De har nåt fundamentalt problem med verklighetens proportioner. I senaste Arena förklarade Dan att kritiken av Arena var 2000-talets viktigaste debatt. Lars Linder i DN trodde det var en ironi.

3. Johan Hilton: Antingen har Suhonen och Josefsson i sin oförställda iver att slita chefredaktörerna Karolina Ramqvist och Devrim Mavi i stycken blandat ihop Arena med Kom Ut eller QX eller också läser de bara slarvigt. I vilket fall som helst är det hög tid för gossarna att vakna och känna den ljuva lukten av latte. Vänstern utvecklas och omprövar. Det är ett friskhetstecken.

4. Karin Olsson: Vad är det de vill ha egentligen? Politisk lojalitet? Sådant brukar vara rena dödsstöten mot läsbarheten i all form av journalistik. Dessutom har väl socialdemokratins problem snarast varit alltför stor lojalitet från de egna leden, vilket lett till brist på nya visioner, ny kraft. Något som blev väldigt tydligt i valrörelsen 2006.

NB