Jag hade äran att vara med i radions Studio Ett både på valnatten och på förmiddagen i samband med att Obama vann presidentvalet 2008. Studion var monterad i köket hemma hos P1:s utmärkta reporter Ginna Lindberg i Georgetown. Och aldrig att jag glömmer när jag lämnade Ginnas townhouse mitt under valnatten, för att ta mig till Vita Huset där det dansades för fullt. På vägen längs M Street, och sedan vidare in på Pennsylvania Avenue, gjorde jag spontana ”high fives” med i princip alla jag mötte på gatan.

Stämningen var lite annorlunda i dag, när jag åter tog mig till Georgetown för att vara med i Studio Ett från studion i Ginnas arbetsrum. Inte en enda ”high five”, naturligtvis.

Diskussionen i Studio Ett, som jag hoppas var informativ, hittar du här. En sak hann jag inte med att säga på slutet: Om Obama lyckas lära av Bill Clinton och styr pragmatiskt från mitten, samtidigt som Tea Party-rörelsen drar Republikanerna högerut, så ser det inte så illa ut ändå.

Av allt jag har läst om valet i dag så rekommenderar jag den välskrivna artikeln ”A lost generation” av John B. Judis, publicerad i The New Republic.

En del av er vet kanske att jag alltid är en sann optimist. Och mitt i Demokraternas valförluster över hela USA hoppas jag ha gjort lite skillnad. I tisdags morse hjälpte jag en bekant, Olivier Kamanda, genom att dela ut flygblad för hans kampanj. Olivier har tidigare varit talskrivare åt Hillary Clinton och med 374 röster (66,4 procent) blev han vald till Advisory Neighborhood Commissioner i ett område i närheten av Adams Morgan i Washington DC (ett riktigt litet lokalval, alltså).

Närmsta motkandidat fick bara 143 röster så i ett av alla tisdagens val i USA blev det en total ”landslide” för en utmärkt kandidat.

Alltid något.