Bild: Björn J / Flickr

Först förskönade (m)an statistiken inför valåret 2010. Sedan lovade man nya bostäder. 4 400 studentbostäder till 2015 skulle det bli. Så bidde det inte och i augusti tvingades finansborgarrådet Sten Nordin (M) att göra en pudel: ”Vi kommer att leverera alla studentbostäder vi har utlovat och mer därtill. Men inte till 2015.”

Nu är det dags igen. Sten Nordin säger nu i en kommentar om budgeten till SvD (papperstidningen 11/10 -12) att 4 000 studentlägenheter ska byggas till 2015. Med andra ord 400 bostäder färre än det ursprungliga budet. Men det är ett bostadsbyggande utan dess like som krävs för att det nya budet ska nås. Under de två första åren på mandatperioden byggdes bara 86 nya studentbostäder.

Samtidigt som Stockholmsalliansen utlovade de 4 400 studentbostäderna lovade man också 100 000 nya bostäder till 2030. För att sätta det i sitt sammanhang kan sägas att det förra året påbörjades lite drygt 3 700 nya bostäder och det kommer ta betydligt fler år än till 2030 att uppnå målet.

Men medan Sten Nordin tillåts sälja in gamla vallöften på nyhetsplats slår konsekvenserna av bostadsbristen mot unga, ensamstående mammor, barnfamiljer utan fasta jobb och visstidsanställda. Alla de som inte släpps in på en bostadsmarknad där det ställs allt högre krav på hög inkomst, fasta jobb och nollprocentig sjukdomsbild.

Det vittnade socialsekreterare om i dag under en presskonferens om det egna yrkets allt kämpigare villkor.
– Bostadsproblemen har lagts i knäet på socialtjänsten, sa Ann-Marie Strömberg, som jobbar med hemlösa och är ordförande för Akademikerförbundet SSR i Stockholm.

– Speciellt är det bristen på hyresrätter och hyresrätter med överkomliga hyror som är allvarlig. De finns ju inte i dag. Nyproduktionen har väldigt höga hyror och det har skett en omvandling till bostadsrätter.

Och det tål att upprepas. Bostadsbristen i Stockholm är ett strukturellt samhällsproblem, som det behöver göras något åt. Saftiga vallöften som återanvänds kommer inte att vara till hjälp för alla som tvingas bo hos vänner, föräldrar och i tredjehandskontrakt som en följd av en bostadsmarknad där bara de privilegierade släpps in.