Nöjdare patienter – trots skrämselrapporter

En flod av rapporter från näringslivsfinansierade tankesmedjor.

Det är en smärre bomb som Linda Jerneck, biträdande politisk chefredaktör för liberala Expressen, låter brisera på ett seminarium om Tidöregeringens Stockholmspolitik: “Jag har nog inte erkänt det här i offentligheten tidigare”, säger hon, “men jag röstade på Socialdemokraterna i förra valet”.

Anledningen, förklarar hon, var den tidigare Moderatstyrda regionens sjukvårdspolitik. ”De rusade på med ideologiska skygglappar, och privatiserade för privatiseringens skull”.

Trötta på nedskärningspolitik

Linda Jerneck är nog ganska representativ för en viktig grupp väljare som bytte sida förra valet. Personer som var trötta på Iréne Svenonius nedskärningspolitik, och Moderaternas dogmatiska försvar av vinstdrivande företag inom vården. Trots larm om fusk, ovetenskapliga metoder och välfärdsbrottslighet.

Det är väljare som i ju för sig röstade på ett parti på andra sidan blockgränsen, men som – kan man anta – egentligen gillar valfrihet och privata aktörer. Allmänborgerliga väljare som gett upp om att de borgerliga själva skulle klara av att vårda valfrihetsreformerna och få bort oegentligheter och avarter.

Det är blockbytare som förmodligen är mottagliga för skrämselpropaganda om att den försiktiga reformering av några av Region Stockholms 38 vårdval i själva verket är en ”socialiseringsvåg”.

Åtminstone tror nog den marknadsliberala lobbyn det.

Det senaste halvåret har det kommit en mindre flod av rapporter från näringslivsfinansierade tankesmedjor som Timbro och Synaps som excellerar i uppräkningar av hur Mittenstyret ”av ideologiska skäl” ”lagt ner vård” i Region Stockholm. Den senaste i raden är en rapport med rubriken ”Dyrare och sämre” författad av Stefan Stern, tidigare Socialdemokrat som numera är styrelseordförande för det privata vinstdrivande vårdbolaget Mando.

Mycket pragmatiskt styre

Mittenstyret består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, och Sveriges mest nyliberala parti, Centerpartiet. Reformerna av vården i Stockholm har därför varit mycket pragmatiska. Några få vårdval har lagts ner, ytterligare några har organiserats om. Ett antal företag har inte fått förnyade avtal.

Men nej, det har inte skett någon nedläggning av vård av ideologiska skäl. Timbro slåss mot vårdpolitiska väderkvarnar.

Den nödvändiga omläggningen har inte alltid gått smidigt. Det i sig är en påminnelse om faran med att privatisera något så viktigt som vård. Ett exempel är ambulansen. När regionen bestämde sig för att ta tillbaka ambulansen – snacka om samhällskritisk infrastruktur – upptäckte man till exempel att en del ambulanssjuksköterskor jobbade olagligt långa arbetspass. En del jobbade dessutom på flera av de olika ambulansbolagen samtidigt. Inte bara olagligt, utan också en fara för patientsäkerheten När regionen tog över kunde man ju inte gärna beordra de anställda att jobba olagligt länge. Så under några veckor uppstod luckor i schemat (och visst missnöje hos några anställda som fick färre och kortare pass, och därmed mindre betalt). Inte bra, men övergående.

Steg i rätt riktning

Nu tar regionen nästa steg, och tar över även dirigeringen av ambulanserna. “Ett fantastiskt steg i rätt riktning för arbetsmiljön”, säger ambulanssjuksköterskan Emil Skoglund, huvudskyddsombud för ambulanssjukvården i Stockholm.

Tonläget är högt i debatten. Och det kan vara svårt för både Linda Jerneck och andra väljare att navigera. Köerna har ökat, hävdar Timbro, Stefan Stern & co. Tvärtom, de har minskat, säger Socialdemokraterna och citerar regionens egen statistik.

Det blev väldigt förvirrat när jag mötte Stefan Stern i SvD:s podd Ledarredaktionen häromdagen. Men patienterna är inte så förvirrade. Nio av tio är nöjda med specialistsjukvården i Stockholms län, visar den senaste nationella patientundersökningen från SKR. På samtliga områden har betyget förbättrats sedan 2023. Trots alla skrämselrapporter från privatiseringslobbyn.

Lisa Pelling