I vilken utsträckning bör man kräva att vänstersinnade människor, politiker och organisationer lever som de lär? Frågan ställs nu åter på sin spets i samband med den skandalomsusade renoveringen av fackförbunden Byggnads och Kommunals huvudkontor på Hagagatan i Stockholm.

Bygget har tidigare blivit polisanmält för felaktig asbestsanering och Arbetsmiljöverket har varit där inte mindre än fem gånger. Ändå fortsätter problemen. I senaste numret av tidningen Byggnadsarbetaren träder de anställda fram och vittnar om usel arbetsmiljö, obefintlig samordning, spruckna tidsplaner och underentreprenörer utan kollektivavtal.

Hur kunde det gå så snett? Borde inte fackets arbetsplats vara ett föredöme?

Förklaring stavas som vanligt pengar.

Vid upphandlingen valde facket så kallad styckad entreprenad. Det innebar att arbetsplatsen styckades upp på minst 25 företag och ett okänt antal underentreprenörer.

Det är allmänt känt att denna form av entreprenad bäddar för dålig arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket har flera gånger påpekat detta och det vet Byggnads om. De är själva snabba med att kritisera de byggherrar som använder sig av den.

Men styckad entreprenad är billigare. Och Byggnads ville inte slösa för mycket med medlemmarnas pengar.

Intresse stod mot intresse.

Kanske tänkte man att de pengar man sparade skulle gynna den goda saken i stort. En liten arbetsplats vägde lätt mot den breda kampen på hela arbetsmarknaden.

I vilket fall så tänkte man fel. Och resultatet blev dubbelmoral och en trovärdighet naggad i kanten.

I dag tror jag att de ångrar sig. Och det tack vare  den rakryggade rapporteringen från den förbundsägda tidningen Byggnadsarbetaren – ett föredöme för alla organisationstidningar.