Finansminister Anders Borg tycker att lägstalönerna är för höga i Sverige. Det meddelade han igår under ett seminarium om den svenska arbetsmarknaden.

”Lägstalönerna är ett större problem än vad vi har trott”, sa finansministern. Framför allt vill Borg få ned minimilönerna inom servicebranschen – alltså inom hotell- och restaurang, handeln och den kommunala sektorn. Som Anders Borg ser det är ”för höga” ingångslöner ett hinder för lågutbildade personer att få jobb.

Det är förstås ingen hemlighet att den borgerliga regeringen velat sänka lönerna i Sverige. Journalister, bloggare, politiker och forskare har påpekat att regeringens ”arbetslinje” förutsätter sänkta löner. Dagens Arena har belyst frågan flera gånger, bland annat här, här och här.

Det är dock tydligt att den borgerliga regeringen ännu inte lyckats särskilt väl i sitt uppsåt. De svenska fackföreningarna har i stort motverkat sänkta minimilöner. Frågan är alltså hur man ska tolka Anders Borgs nya utspel.

Kommer man anstränga sig än mer under den kommande mandatperioden att sänka minimilönerna, eftersom det man gjort hittills inte gett några vidare resultat?

Det vore förstås djupt olyckligt om Anders Borg skulle lyckas med sin föresats. Att konkurrera med lägre löner är knappast en framtidsväg för en avancerad, utvecklad ekonomi som Sverige. Sänkta minimilöner skulle öka klassklyftorna än mer – i ett Sverige där ojämlikheten vuxit i 30 års tid.

Men framför allt skulle sänkta löner inom servicesektorn ha brutal effekt på jämställdheten.

Runt 65 procent av Hotell- och restaurangfackets medlemmar är kvinnor. För Handels är siffran 70 procent. I Kommunal är bara var femte medlem man. Sänkta löner för dessa grupper skulle alltså inte bara spä på klasskillnaderna i samhället – utan också öka ojämlikheten mellan kvinnor och män.

Anders Borg är inte feminist.

(För övrigt rekommenderas Sveriges Kvinnolobbys feministiska analyser av regeringens ekonomiska politik – som finns att ladda ned här)