DA:s gästkrönikör Sofie Eriksson tycker att SVT:s partiledardebatt har spelat ut sin roll. Foto: Ottilia Hammarlund, samt skärmdump från SVT Agendas debatt.

Agendas partiledardebatt igår var inte på något sätt värdig. Alla stressade igenom sina inlägg. Alla skyllde på varandra. Det blev som vanligt ett krig i piskrapp och hånflin. Jag slösade bort min kväll på ett jäkla Mordor helt ärligt. Det är ingen idé att fortsätta kolla på dessa jippon. Bojkotta dem!

Talepunkter, whataboutism och åter talepunkter. Igår möttes partiledarna i Agenda och ingen människa var väl klokare efteråt. Bjäbb och gnabb må höja stämningen i program som Paradise Hotel, men folk förväntar sig mer från ledande politiker.Här är några anledningar till att sluta kolla på partiledardebatt i tv.

Ämnena. Såhär valde SVT att dela upp den så viktiga debatten igår:

  • Lag och ordning = ett ämne.
  • Invandring och integration = ett ämne.
  • Miljö och klimat = ett ämne. Men handlade nästan bara om kärnkraft.
  • Jobb och välfärd (sjukvård, arbetsrätt, äldreomsorg, arbetslöshet osv) = ett ämne.

Ja, upplägget var galet missriktat. Som om kreti och pleti bryr sig blott om typ rättegångar och klimatdebatt från 80-talet. Sjukvården är folks viktigaste fråga, men fick nästan inget utrymme. Skola, bostäder, infrastruktur, kultur, föreningsliv, digitalisering, ekonomi var inte med överhuvudtaget. Sån skit är det tydligen ingen jäkel som kräver svar på. Må de härskande politikerna tävla i grenen Hårdhandskar! Så kan vi andra känna oss ”trygga” när vårdcentralen lägger ner, mormor inte får plats på äldreboendet, syskonen går i en dålig skola och kompisarna flyttar till nya tredjehandskontrakt en gång varannan månad. Tack <3

Känslorna. Det sägs att känslor är viktigt i debatten idag. Det ska kännas i magen och hjärtat med politik. Debatterna måste bli snabbare, mer konfrontativa. Ställ saker på sin spets så kommer känslorna och engagemanget fram! Folk vill ju inte kolla på ett sömnigt gäng som gör långa utläggningar om ideologi och finanspolitik liksom.

Men de enda känslor som rymdes i Agendas partiledardebatt var ilska och hån. Ebba flinade elakt åt Isabella, Ulf vevade med näven åt Stefan. Hade det varit en skolklass hade man behövt ta in en kurator, och få hade fått godkänt betyg i ordning och uppförande. Det fanns ingen värme, ingen kärlek, inget hopp. Alla var bara förbannade, missförstådda eller besvikna. Så blir det ju när upplägget är att partiledarna enbart ska riktas mot varandra istället för till tittarna. Fy satan vad det kändes i magen hörni. Ja, man kände avsmak. Ingen blir pepp av surpuppor.

Det enda roliga var väl när Ulf Kristersson lessnade ur och sa att det är så typiskt svenskt att skylla gängbrott på ojämlikhet. Enligt forskningen hänger ju mängden kriminalitet ihop med storleken på klassklyftor. Att arbeta för jämlikhet kan vara den absolut bästa brottsbekämpningen. Jobbigt för en moderat.

Som om programmet vore ett rap-battle ska partiledarnas prestationer betygsättas.

Tävlingarna. Varje område av debatten inleddes med en duell mellan två partiledare. Kul? Nej. Jonas Sjöstedt mötte exempelvis Isabella Lövin i området jobb och välfärd. Man ba – okej? Jättekonstigt. De tycker ju relativt lika i sak, men emellan dem står en Januariöverenskommelse. Så debatten fick handla om den, istället för välfärd och arbete.

Och efter programmet kom utvärderingarna. Som om programmet vore ett rap-battle ska partiledarnas prestationer betygsättas. Vem vann och vem förlorade? Men seriöst, lägg ner. Jag bryr mig inte om enskilda personers duglighet i ett skitprogram. Stefan Löfven exempelvis, han höll sig som vanligt i bakgrunden. Jag kan nästan tycka att det hedrar honom i det här läget, även om han behöver bli mer offensiv och tydlig i övrigt. Men i experternas utlåtanden var det Ebba, Jimmie, Jonas och Ulf som fick glada emojis. Ja, de gapade ju mest.

Slappheten. SVT ska givetvis inte ta ställning rent partipolitiskt, men SVT ska markera mot rasism och missvisande fakta. Ändå var det tyst när Åkesson sa att Sverige har ”importerat brottslighet” och när Busch Thor radade upp hur många sexualbrott som begås för att sedan kräva att alla som begår dem ska utvisas. Ska alla svenska våldtäktsmän skyfflas ut ur landet också? Om inte – vad vill hon göra med dem? Hur tänker hon förresten förebygga orsakerna till våldtäkt? Så kallat ”genusflum” är hon ju inget fan av. Det hade kanske varit rimliga frågor att ställa. Och vad menade Ulf Kristersson när han sa att han är beredd att gå fram med en misstroendeförklaring mot regeringen helt oavsett vad det kan tänkas handla om? Ingen frågade. Men det blir väl så i en livesändning, tiden för att hinna fånga upp sånt här är så pressad att programledarna istället förblir tysta.

Det som saknades. Tänk vad fränt det vore med debatter som fokuserade på vad partierna faktiskt vill och varför. Om de fick rikta sig till oss som tittar istället för att fäkta med nävarna i varandras fejs. Om det inte alltid var tvunget att stressa fram i livesändning. Om deltagarna fick tala till punkt, ha tid till eftertanke och väl genomarbetade repliker. Lite värdighet för omväxlings skull.

Men nä. Inget sånt. Jag, och många med mig, slösade bort en söndagskväll i onödan.

Sofie Eriksson är skribent från Dalarna och aktiv inom Socialdemokraterna.

 

Uppdatering: SVT har replikerat denna text, och Sofie Eriksson har svarat. Repliken och svaret återfinns här.