Euroområdets åtstramningar motsvarar två svenska statsbudgetar, skriver webbtidningen Europaportalen.

Nedskärningar för 1 900 miljarder kronor har genomförts. Det är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna i den svenska statsbudgeten.

Siffrorna säger mycket om den extrema bantningskur som Europa har genomgått de senaste åren. För krisländerna är det en 5:2-diet som tappat alla proportioner.

I stället för att dra ner på intaget av energi ett par dagar i veckan är det här en bantningskur där krisländerna ska låta bli att äta i år. Samtidigt som de ska donera blod, plasma och inre organ.

Vad det innebär för människorna i krisens vardag fångas väl av Alexandra Pascalidou i boken Kaos när hon berättar om tant Foula som får bröstcancer:

”Cancern spred sig genom den sköra kroppen. Vita hårtussar trillade av och lämnade kala öar på hjässan. […] Efter en seglivad och ojämn kamp mot cancers med tre timmars bilfärder till sjukhuset och vädjan om vård, eller snarare vanvård, gav hon upp. Krisen tömde sjukhusförråden. Nedskärningarna innebar personal-, material- och medicinbrist. Tant Foula tvingades resa till Bulgarien för att köpa cellgifter. Till slut orkade hon inte längre.”

Tant Foula är inte ensam om att avlida som en följd av krisen. Pensionärer tar livet av sig för att inte ligga sina familjer till last. Bland missbrukare har en hivepidemi exploderat eftersom alla sprututbytesprogram slätts in. Från taken hoppar desperata människor.

Men budskapet från EU:s ledare förblir detsamma. Dieten ska fortsätta, löner sänkas, pensioner minskas. Hur länge kan det fortsätta innan hela länder svälter ihjäl?